HR Sverige-Bloggen

Kategori: Utbildning

  • Rickard Eriksson

    HR Sverige fortsätter att belysa personalvetare inför det kommande högskolevalet. Idag får vi möta Rickard Eriksson som utöver sina studier driver konsultbolaget Inigma HR-konsult.

    En kort presentation av dig själv?
    Rickard Eriksson är mitt namn, är personalvetarstudent sista året på Högskolan Väst. Är född 1987 och fyller 23 i år. Har under studierna drivit egen firma som, där jag erbjöd informationssamling, analys och stöd vid verksamhetsutveckling inom HR-området hos företag med upp till ungefär 100 anställda. Har tidigare varit projektassistent/projektledare på ABB i Västerås. Har en förkärlek till att vara analytisk och tänka i nya banor men tror att en av de viktigaste aspekterna för HR, speciellt i en industriell teknisk företagskultur (som t.ex. ABB), är att kunna visa på arbetets nytta med siffror. Hur detta ska ske har jag inte riktigt klurat ut men och andra sidan har jag en ganska lång karriär framför mig att fundera.

    Var läser du?
    Jag läser Personalvetarprogrammet på Högskolan Väst med Inriktning på Arbets- och Organisationspsykologi. Har riktat in mig själv genom valbara kurser på kvalitet och hur HR-processen kan understödja och utveckla kvalitetsarbetet och kvalitetstänket i organisationerna. Ledarskap är ett annat ämne som ligger mig varmt om hjärtat då jag varit ledare i ungdomsorganisationer sen 15års ålder. I dagarna har jag påbörjat min C-uppsats som handlar om Motivation.

    Varför just denna utbildningsort/ Hur kom det sig att du valde just P-programmet?
    Det som lockade mig till Trollhättan var att skolan utgick från ett AIL-perspektiv. Detta var tydligast i andra årskursen då varje kurs innefattade att arbeta konsultativt mot uppdragsgivare runt om i regionen. Det var även detta som fick mig att vilja fortsätta denna verksamhet i egen regi.

    Fördelar/nackdelar med programmet?
    Programmet har en gedigen lärarkår som för det mesta själva är aktiva konsulter, vilket gör att dessa dels kan ställa studenterna inför utmanande situationer men ändå ha ett vakande öga på studenten. De som klarar sig utan alltför stor inblandning av lärarna kan få en viss självförtroende-kick som stärker yrkesidentiteten medan de som inte klarar av självständigheten kan få välbehövlig hjälp av läraren. Något som jag dock önskat mer av är en större förståelse för hur det går till på en HR-avdelning.

    Hur är det att vara P-vetar student egentligen?
    Att vara personalvetarstudent, och i synnerhet en som studerar psykologi, är att hela tiden genom ny kunskap och nya insikter slipa om sina glasögon och se världen på ett nytt sätt. Detta är något av ett tveeggat svärd då det i ena stunden kan kännas mycket tungt att bära insikten och kunskapen om omvärlden och dess processer, och ibland som en mycket lugnande trygghet. I och med den inre utvecklingen så tror jag att ens tänkta yrkesroll genomgår något av en revolution på vägen fram till examen. För min del har både jag, min syn på omvärlden och min syn på hur ”bra HR” fungerar förändrats och utvecklas över åren. Därför är det med stor ödmjukhet för människan och gruppen som jag snart kommer ut i arbetslivet. Det är jag tacksam för!

    Råd till blivande personalvetare?
    Studera det du tycker är intressant och det som du känner är relevant. Innerligheten och närvaron i ens studier tycker jag är två framgångskoncept som fungerat. Samtidigt tror jag också att personalvetaren ska försöka befästa sin kunskap på ankringsplatser i sin egen verklighet.

    Sist men inte minst tror jag att alla då och då ska ta sig tid och verkligen koppla bort sina studier och göra något helt annat. Jag brukar baka!

    Tack Rickard och lycka till med uppsatsen!

  • Blivande personalvetare: Cecilia Arvidsson

    Vi fortsätter vår serie om personalvetare runt om i landet. Idag Cecilia Arvidsson.

    En kort presentation av dig själv?
    Jag läser åttonde och sista terminen på P-programmet i Göteborg skriver nu på min magisteruppsats. Jag är 26 år och kommer ursprungligen från Stockholm men flyttade till Götet för snart 4 år sen för att börja programmet.

    Var läser du?

    Göteborg

    Varför just denna utbildningsort?
    Jag hade hört gott om programmet i Göteborg, både av folk som läste här och av folk som läste på andra orter. Det som lockade var dels att man läste hela utbildningen med en sammanhållen klass, till skillnad från i några andra städer där man plockade ihop fristående kurser till en examen. I Göteborg ingick också en hel termins praktik förlagd på en personalavdelning eller liknande, på ett företag eller en förvaltning. Jag fick intrycket att det genomgående fanns en koppling till arbetslivet genom projektarbeten på företag och mentorskapsprogram med yrkesverksamma. Programmet har gjorts om en del efter att jag började, så idag vet jag inte så mycket om skillnaderna mellan olika universitet.

    Hur kom det sig att du valde just P-programmet?
    Efter gymnasiet läste jag fristående kurser i psykologi ett år på Stockholms universitet. Där stötte jag på många intressanta områden som var kopplade till arbetslivet, t.ex. gruppsykologi, ledarskap och motivation. På dessa kurser läste också personer som gick PAO-programmet och via dem började jag intressera mig för yrket. Jag var även inne på att läsa till psykolog, jurist eller sjukgymnast, eller något annat inom hälsa. Till slut insåg jag att en P-utbildning innehöll alla de ämnesområden som jag tyckte var intressanta, och öppnade även upp för en stor valfrihet på arbetsmarknaden. Om man har läst P-programmet har man en bred kompetens och måste inte jobba med en specifik sak, utan kan rikta in sig på det man själv tycker är mest intressant.

    Fördelar/nackdelar med programmet?

    Jag tycker det är en stor fördel att man får läsa så många olika ämnen och inte sitta och traggla exempelvis bara ekonomi i fyra år. Det blir varierat och roligt, även om också det mest intressanta kan bli tråkigt när man MÅSTE lära sig det inför en tenta. Efter utbildningen kan man mycket om mycket och som jag sa är man inte låst på arbetsmarknaden. Men den här bredden gör ju även att det kan bli lite luddigt och identitetslöst, ”vad är en personalvetare egentligen”? Jag vet att många kan känna att de inte har tillräckliga verktyg för att klara av arbetet i praktiken när de väl är klara. Och det är väl inte så lätt att få tillräckliga verktyg när utbildningen ger en grund för så varierade arbeten som rekryterare, grupputvecklingskonsult, arbetsmiljöinspektör och arbetsmarknadsanalytiker m.m. Här gäller det att tänka på att en universitetsutbildning till stor del är teoretisk och just lägger en grund, resten av sin yrkesidentitet får man vara med och forma själv sen när man hittat sin nisch.

    Hur är det att vara P-vetar student egentligen?

    Det är väldigt varierat i och med att du ena veckan kan läsa flummig pedagogik och nästa vecka konkret externredovisning. Det är övervägande ganska roligt även om det som sagt kan bli trist när tentastressen hänger över en. Jag tror dock inte att P-programmet hör till de mest betungande utbildningarna. Man tar sig igenom det utan 40-timmarsveckor och sena kvällar. När det gäller det sociala så har ju personalvetare ingen lång tradition inom studentvärlden. Vi har inga overaller och dygnet runt-nollningar. I Göteborg tycker jag dock att det blir mer och mer återkommande och traditionella festligheter. Vår programförening Pegasus ordnar både inspark, sittningar, julfest, vårfest och examensfest. Detta är sådant som jag tycker ökar gemenskapen inom och mellan klasserna. I min klass går det även personer som inte brukar delta i studentaktiviteter lika mycket, så om man placerar sig själv i den kategorin och funderar på att bli p-vetarstudent så fungerar det alldeles utmärkt det med!

    Råd till blivande personalvetare?
    Jag tror att utbildningen är bra både för dig som har din karriär som personalvetare klar för dig, och för dig som inte vet mer än kanske att du vill jobba med människor och är intresserad av beteendevetenskap. Om du under utbildningen känner att du inte kan relatera det du läser till ett praktiskt arbete så rekommenderar jag ett extrajobb vid sidan av studierna som är kopplat till HR och personal på något sätt. Det kan vara att du jobbar med något mindre kvalificerat på en personalavdelning eller ett bemanningsföretag, bara för att ta del av ”språket”, vardagen och rutinerna i den verkliga världen.
    Jag och mina klasskompisar har också suttit mycket i grupper och diskuterat saker efter föreläsningar och inför tentor, och det tycker jag har stimulerat lärandet och gjort att man har börjat se på saker ur olika perspektiv. Känner man att detta inte är nog så kan man på ställen som HR Sverige utbyta tankar och erfarenheter med ännu fler personer, både studenter och yrkesverksamma.

  • Möt Liza Andersson

    I vår serie inför höstens ansökningar till Personalvetarprogram runt om i vårt avlånga land har turen nu kommit till studenten Liza Andersson som läser fjärde terminen vid  Arbetsvetenskapliga programmet i Halmstad.

    En kort presentation av dig själv? Var läser du?

    Jag är en glad brud på 24 bast ursprungligen från Norrköping, som pluggar andra året på Arbetsvetenskapliga programmet i Halmstad.

    Varför just denna utbildningsort?

    Anledningen till att jag hamnade här i Halmstad, ska jag ärligt säga, var för att mina betyg inte räckte till mitt första eller andra val. Men jag hade spanat på programmet här innan också och tyckte det verkade himla bra, vilket det också är. Jag har inte ångrat mig för fem öre!

    Hur kom det sig att du valde just P-programmet?

    Efter några års resande och prova på olika yrken, insåg jag att det där med personal och rekrytering verkar väldigt roligt och intressant. Sen tog det mig ännu ett tag till innan jag fick reda på att det fanns ett program för just detta, nämligen personalvetarprogrammet, tada =) (fast som i Halmstad heter Arbetsvetenskapliga programmet, men är typ samma sak).

    Fördelar/nackdelar med programmet?

    Fördelar med mitt program är att det är väldigt brett, vi får läsa om allt möjligt som har med personal och organisationer. Sen har vi även en fri termin där man kan välja att ”nischa” sig med valfria kurser eller ta vår nya kurs med verksamhetsförlagda studier där vi får anknyta teori till arbetslivet genom att praktisera på ett företag.

    Nackdelen kan nog vara att det blir lite väll brett ibland att man tappar fokus. Då gäller det att tänka på vad man själv vill få ut av programmet. Sen vill jag personligen ha mer rekrytering och företagsekonomi, men antar att det är därför fria terminen finns…

    Hur är det att vara P-vetar student egentligen?

    Det är väldans skoj att vara ap-student mestadels av tiden tycker jag! Eftersom alla hos oss måste ha arbetat minst ett år finns mycket erfarenheter, åsikter och diskussioner, vilket gör att vi har bra gemenskap och kanonfester =)

    Råd till blivande personalvetare?

    Jag tror på att nätverka och hjälpa varandra. I personalvetaryrket får man nog stöta på många nya situationer, både jobbiga och roliga. Då är det alltid bra att ha någon att dela de med och få andras synpunkter och hjälp.

    Tack Liza! Mer info om Arbetsvetenskapliga programmet i Halmstad och om deras programförening Corpus Callosum får du genom att klicka på de respektive länkarna.

  • Sök till Personalvetare!

    HR Sverige bloggen kommer under ett par veckor framöver att fokusera på utbildningen och yrket personalvetare genom intervjuer med människor som på ett eller annat sätt har anknytning till yrket antingen via studier eller arbetslivet. (Vi tjuvstartade lite igår med en intervju med Sofia Bernhard.) Tanken är att fortsätta med detta så håll ögonen på bloggen framöver. (För dig som vill göra det med hjälp av Google Reader har vi en liten guide på hur du gör det här)

    Går du i tankar om att söka till någon av landets alla personalvetarutbildningar? Vi har försökt oss på en sammanställning av dem, du finner den nedan. Har vi missat någon är det fritt fram att genom en kommentar göra oss uppmärksamma på detta.

    Söker till den gör du på studera.nu och senaste den 15 april vill dom ha din anmälan.

    Göteborgs Universitet –  Personalvetarprogrammet

    Karlstad Universitet – Personal & Arbetslivsprogrammet

    Mittuniversitetet – Personal & Arbetslivsprogrammet

    Linköpings Universitet – Personal & Arbetsvetenskapsprogrammet

    Lunds Universitet – Kanidatprogram i Personal & Arbetslivsfrågor

    Umeå Universitet – Personalvetarprogrammet

    Uppsala Universitet – Program med inriktning mot personal & arbetslivsfrågor

    Stockholms Universitet – Personal, arbete och organisation

    Örebro Universitet – Personalvetarprogrammet

    Högskolan i Kristianstad – Personal- & arbetslivsprogrammet

    Högskolan i Halmstad – Arbetsvetenskapligt program

    Högskolan i Väst – Personalvetare med inriktning mot arbets- och organisationspsykologi

    Högskolan i Borås – Organisations- och personalutvecklare i samhället

    Känner du någon som är i behov av sammanställningen? Klicka på ”Dela detta” nedan så kan du enkelt maila iväg en länk till sidan.

  • Möt Sofia Bernhard

    I samband med att det börjar bli dags att söka till höstens Personalvetarutbildningar presenterar HR Sveriges blogg ett par mail-intervjuer med människor knutna till yrket.

    Först ut är Sofia Bernhard, som driver Sofia Bernhard HR Consulting.
    Vi på HR Sverige tackar för att du tog dig tid Sofia!

    Berätta lite kort om din bakgrund och vad du arbetar med nu?

    Jag gick ut som sociolog från PAO-programmet -98 och har sedan dess arbetat med personal-/HR frågor inom både privat och statlig sektor.

    Senaste året har jag investerat i mig själv genom vidareutbildning inom konfliktbearbetning genom drama vid SU, genom att dipl. mig till förändringscoach hos Newstart och handledare i HPNL (Horse Power & Natural Leadership) hos 3Falls Coaching, upplevelsebaserad team- och ledarutveckling med hjälp av hästar. Utmärkta utbildningsanordnare allihop!

    Just nu bygger jag upp mitt nystartade företag där jag tillsammans med andra partners kommer ägna mig åt att göra HPNL stort i Sverige – marknaden är enorm i och med de stora företagsförändringar som sker nu och med de stora generationsskiften på ledningsnivå som nu står för dörren.

    Hur hamnade du i yrket?

    I grunden handlar det om en stark tro på människan och en vilja att kunna påverka arbetslivet i positiv riktning för människor. Jag har alltid drivits av en övertygelse att varje individ kan prestera så oerhört mycket, bara förutsättningarna är de rätta. Att medarbetarrna presterar är till nytta för affären. Att ledare är trygga i sin roll och vad det innebär att leda andra är en förutsättning för framgång.

    Fördelar/nackdelar med yrket?

    Till fördelarna hör valfriheten som utbildningen ger dig, förutsatt att du satsar på det du verkligen brinner för. Det finns inte bara ett yrke som står tillbuds när du utbildat dig till personalvetare, utan många.

    Till nackdelarna hör att det är lätt att tro att det bara finns en valmöjlighet som personalvetare, nämligen personaladministratör, en yrkesroll som du inte behöver ha en akademisk examen för att klara av. Jag är av uppfattningen att personal- och HR-frågor är två olika yrken som bör hanteras av olika yrkesgrupper, beroende på kompetensinriktning, personliga egenskaper och vad man brinner för. Personalrollen innebär oftast en passiv utförarfunktion som kräver en mer administrativ kompetens, medan HR står för en kompetens och drivkraft att vara en strategisk medspelare på ledningsnivå. Dessa två yrken kräver enligt min mening helt olika kompetens och framförallt helt olika personliga egenskaper och drivkrafter hos utövaren för att utföras med framgång.

    Råd till blivande personalvetare?

    Först vill jag bara säga GRATTIS till dig som valt personalvetare som utbildning, dina möjligheter är oändliga! Du har en god grund att stå stadigt på, och du kommer att märka att i vissa sammanhang är det viktigt att ha en akademisk examen för att nå legitimitet. Men, tänk på att det är inte din akademiska examen som kommer att ta dig dit du vill! Det handlar om något helt annat, nämligen om att du behöver ta reda på dina drivkrafter, vad du vill och vad du brinner för och sedan satsa på det! Personaladministrativa frågor eller HR-frågor? Är du en förvaltare eller utvecklare? Tag med fördel en professionell coach till din hjälp. Jag lovar att det är värt kostnaden och tiden att ta reda på det.

    Använd kraften i sociala medier! Var aktiv och sök själv upp företagen som verkar inom ett område som du brinner för. Var nyfiken och ge inte upp!

    Var medvetna om att det idag till stora delar finns ett enormt glapp emellan svårighetsgraden i utbildningen och svårighetsgraden i de arbetuppgifter som normalt står till buds då du ska ut på arbetsmarknaden.  Den kompetens som du besitter i och med din examen kommer du antagligen inte fullt ut få användning av i alla personaljobb, speciellt inte om du brinner för de stora, strategiska frågorna.

    Ta reda på din passion och följ den! Många kommer att tala om för dig att du ska vara realistisk och att du behöver ta några år med personaladministration innan du kan få det där strategiska drömjobbet. Så kan det vara.  Men gissa vad, du kommer aldrig att FÅ ditt drömjobb, det krävs fokus och hårt arbete. Du behöver själv ta reda på vad det är och sedan satsa på det genom att ta de nödvändiga stegen, ett efter ett. Tänk på att det är ditt val, allt du gör i livet är ditt val och ditt ansvar, det är nu vi lever och möjligheterna är oändliga. Du kan göra precis vad du vill, och jag önskar dig lycka till med det!

    Sofia Bernhard

    Sofia Bernhard HR Consulting
    www.sbhrconsulting.com


  • Praktiskt tillämpningsarbete, ett exempel

    Så har man kommit en bra bit på väg i PIM-arbetet. Efter några veckor av hårt slit börjar ett resultat ta form.

    Min projektgrupp har haft i uppdrag att kartlägga sjukfrånvaron åt ett stort företag, där personalen består av både tjänstemän och montörer. De har även önskat att få en kartläggning över huruvida en satsning på att köpa in tjänster ifrån ett externt hälsovårdsföretag, som sköter sjukfrånvarohanteringen m.m. har visat sig lönsamt hittills. Har den här tjänsten påverkat sjukfrånvaronivåerna, och är en fortsatt satsning att rekommendera?

    Vi har fått lägga in all sjukfrånvarostatistik ifrån flera år i Excel, för att kunna göra en kartläggning utifrån de diagram som vi sedan har skapat. Vidare har vi sammanställt och analyserat diagrammen, innehållande de kostnader som finns för sjukfrånvaro, företagshälsovård och även produktionsbortfall, för att kunna jämföra mellan olika år och även månader.

    En klurig del har varit att fundera ut hur man på bästa sätt mäter så att resultatet blir så rättvisande som möjligt. Vilka kostnader bör vara med, och hur värderar man ett intäktsbortfall? Vi har även fått lägga ner arbete på att fundera kring hur mycket som går att mäta i ren sjukfrånvaro? Vilka andra faktorer än de rent ekonomiska påverkar sjukfrånvaron? Hur mycket är det värt att satsa på hälsoförebyggande åtgärder? Hur kan man motivera sådana satsningar osv osv.

    Sjukfrånvarofrågan är ständigt aktuell och något som vi alla kommer att arbeta med på ett eller annat sätt i arbetslivet. En sak är säker: Den kostar väldigt mycket för arbetsgivaren och det borde vara värt att satsa en hel del på att lyckas hålla nere sjukfrånvaron, precis som det finns tusen andra ickeekonomiska skäl till att satsa på förebyggande åtgärder, för att upprätthålla en hälsosam arbetsplats.

    Utifrån vårt uppdrag är det här en väldigt givande kurs, som ger oss elever chansen att testa våra kunskaper och tankar, och som slår hål på känslan av att enbart kunna saker på pappret!

  • Meet Victorio!

    På HR Sverige drogs för en tid sen en diskussion om hur svenska personalvetarutbildningar såg ut ur ett internationellt perspektiv. Den frågan födde en idé hos mig: Vi försöker ta reda på det, vi letar upp HR-människor runt om i världen och hör hur de ser ut hos dem, hur de ser på frågeställningar som vi har.

    Först ut är Victorio Milian som jobbar på H&Ms HR-avdelning i USA som svarar på lite frågor som jag ställde.

    Hi Victorio!

    Do you know if there´s any dedicated HR-program to take at the university?

    Yes; there are plenty of University level Human Resource programs in the United States. Most are taught at the Master’s level, which is above a typical University degree.

    However, it’s important to point out that many HR practitioners in the US do not have a degree in Human Resources. For example, I don’t and yet I’ve been in HR for 5 years!

    Whats the biggest challenge for HR as you see it?

    That’s a great question. I believe the main challenge for Human Resources in the United States is ”believing in yourself.” HR professionals love to talk about how business leaders don’t respect the work that they do. The phrase you hear a lot is ”getting a seat at the table.” What this means is that HR wants to be a part of the same group of leaders that get to make strategic decisions for the good of the company. HR wants to have a seat at the boardroom table. Yet we don’t demand that they respect us and our work. It’s a distraction that doesn’t help anyone, least of all HR!

    In Sweden HR is a support function that gets a lot of attention when times are good and gets less attention when times are bad. Is it somewhat the same in US? Or do you look at it more strategic and see HR as an ”value” creator?

    It’s not so different here in the United States! As I mentioned before, it’s an issue of whether or not the organization and HR professional believing that what they do is a benefit or obstacle. Overall, I get the impression that more companies are recognizing that HR professionals are able to provide strategic value. It ultimately depends on the individual company and its senior leadership.
    Sweden has a very strong labour law and a strong union. I guess this looks a little bit different in the US?

    Labor law in the United States is a bit different. There are plenty of laws on the books, both on the federal and state level. These laws cover a variety of topics, such as wages (the Fair Labor Standards Act), health and safety (the Occupational Safety and Health Act), as well as discrimination (the Civil Rights Act of 1964 is the most well known). Most of them don’t differentiate between union and non-union employees. However, there are a few important ones to note when it comes to the concept of unions in the United States, such as the Norris-LaGuardia Act, the Wagner Act and the Taft-Hartley Act.

    While there are plenty of unions in the United States, membership in them has gone down. With the Obama presidency there’s a feeling that unions may grow again in influence.

    To fire a person (in other cases then lack of work) is almost impossible here. The only ”good” reason to letting someone go immediately is that they have been caught stealing. If they have problem with drinking, gambling etc., the employer have to help them first and if that isn´t succefully you can fire them. Same in US?

    Yes and no. In the United States there is the concept of ”at-will” employment. Basically, it means that there is no contract between the employee and a company, so either party can part ways at any time for any reason. Technically, a company does not need a reason to let someone go, or even to provide notice. At-will doesn’t apply in all organizations; for example, if there’s a union present then the collective bargaining agreement (essentially the contract between the union and the company) usually outlines specific procedures and justification for employee termination.

    However, just because you can fire someone for no reason doesn’t mean that you should! An employee, if they felt they were terminated unfairly (because of discrimination, harassment, etc.), can go to a number of organizations to lodge a complaint or initiate a lawsuit. Remember the labor laws I mentioned earlier? Agencies were created to enforce these laws and to provide a way for people to seek remedies for employment actions taken against them. This can have a huge impact on a company, from fines, to criminal charges, to negative publicity.

    Most companies seek to terminate an employee based on their job performance and only after providing him/her several opportunities to improve. This way companies can show outside agencies that they tried to turn the person’s performance around before letting them go. It’s also a way to protect the company’s investment. After spending time, energy, and money to recruit and train someone, why turn around and fire them if they have a chance to turn things around?

    How did you end up in HR?

    The short answer is that I ”fell into it,” meaning it was accidental.  Human Resources was something I did while being a manager in the stores I worked at. Someone had to do the recruiting, paperwork, new hire orientations, etc. so I did it. I liked it and when given the chance to do it full time (approximately 5 years ago) I took it. I’ve been blessed to work in a variety of different roles, so the work is almost never boring!

    Tack!

    ”Victorio Milian is a HR practitioner, retail veteran, geek, husband and father. He also writes a blog called Creative Chaos Consultant , where he encourages HR professionals to talk, try new things, and be better than they think.”

    Vill du att vi frågar något speciellt? Just nu är jag på jakt efter HR-folk i öst som kan svara på liknande frågor. Maila mig dina frågor så ser jag till att ställa dem!

  • Bygg ditt nätverk!

    Vi hade ”prov” i retorik idag. Jag tog tillfället i akt och höll ett tal om vikten av att bygga nätverk som HR-student. Jag lät min Mac spela in det hela och lägger nu upp videon här med lite skräckblandad förtjusning.

    Ni får gärna komma med kritik, synpunkter, frågor och funderingar.

    Tycker ni någon behöver höra det jag har att säga? Sprid gärna videon!

    Länk till videon: http://www.youtube.com/watch?v=cRz8Ux4I_S4

  • Personalvetarens kompetenser

    Vad är det meningen att vi som personalvetare ska och bör ”kunna” när vi lämnar skolan och kastas in i arbetslivet? Huvudproblemet med den frågan är enligt mig den motsättning som finns, mellan universitet/högskola och arbetslivet.

    Jag satt och kollade igenom gamla nummer av Personal & Ledarskap, där de för ett år sedan publicerade ett utdrag ur en undersökning som kallades Högskola 2025, där svenska HR-chefer, lärare och studenter fått svara på och rangordna vad som är viktigast för svenska P-studenter att få med sig ifrån sin utbildning. HR-chefernas fem i topp såg ut som följer:

    1. Studenterna måste snabbare ut i näringslivet
    2. Lyhördhet gentemot samhället
    3. Kommersialisera forskningen
    4. Samverkan med näringslivet
    5. Utbildning som motsvarar arbetslivets behov

    Jag tror inte att jag behöver ytterligare förtydliga vilka aspekter som är i fokus. Lärarna som deltog i undersökningen svarade de så här:

    1. Ökat oberoende
    2. Främja bildningsideal
    3. Delta mer i samhällsdebatten
    4. Kommersialisera forskningen
    5. Bättre förutsättningar för de mest begåvade

    Källa: Personal & Ledarskap nr 2 2009.

    Jag anser att både studenter, lärare och våra framtida arbetsgivare är för dåliga på att samarbeta och mer kraft borde läggas på att gemensamt arbeta fram en plan kring hur personalvetarutbildningen bör se ut i framtiden. Vilka kompetenser kommer att efterfrågas? Hur ska vi stärka HR:s roll ute på arbetsplatserna? Lika snabbt som HR transformeras och vår yrkesroll förändras och kanske utvidgas, lika snabbt måste vår utbildning hänga på och utvecklas. Det handlar inte om att byta ut hela delar, utan om att lägga till och ta bort detaljer som säkerligen kan göra mycket från eller till för vårt yrkesområde i framtiden. Jag är av den åsikten att den praktiska och den teoretiska, akademiska delen av en högre utbildning inte bör utesluta varandra.

    Jag tror på tydlig anknytning i undervisningen till aktuella frågor och metoder. Jag tror även på en tydlig objektiv inställning, där utbildningen lär oss studenter att använda våra kritiska ögon, när vi ställs inför nya idéer och metoder. Slutligen menar jag inte att samtliga utbildningar i landet ska vara identiska, för visst kan det vara en fördel med lite olika fokus och infallsvinklar, men jag tror att vår yrkesroll skulle tjäna på en mer sammanhållen och framtidsinriktad inställning redan i ”plantstadiet”.

  • Personalvetarens arbetsmarknad

    Hur ser arbetsmarknaden ut för personalvetare?

    Frågan är rolig att ställa till olika människor, för man får väldigt olika svar. Jusek tycker till exempel att det ser positivt ut, medan SACO är mer inne på att det idag och fortfarande 2014 kommer att vara ett överskott på personalvetare på arbetsmarknaden.

    http://www.jusek.se/templates/JK_SimplePage.aspx?id=53707

    http://www.saco.se/templates/Ocupation.aspx?id=4053&epslanguage=EN

    Givetvis är frågan svår att ställa, eftersom många har olika uppfattningar om vem som är personalvetare. Hur de ovanstående organisationerna definierar personalvetaren och vart siffrorna kommer ifrån har jag inte tittat närmare på.

    Själv har jag en optimistisk känsla inför framtiden. Med alla pensionsavgångar de närmsta åren så kommer arbetsmarknaden inom de flesta branscher att förändras väldigt mycket. Idag läste jag till exempel att nästan var femte svensk chef är över 60 år. Hur skall man ta tillvara på all erfarenhet och kompetens som 40-talisterna har, och överföra den till de yngre som tar över? Här kommer personalvetarna att behövas.  Jag är inte orolig. Jag och mina klasskamrater, som tar examen 2012, kommer att ha massor att göra. Känner du som jag, eller är det verklighetsfrånvänt att vara optimistisk?