HR Sverige-Bloggen

Kategori: Arbetsmarknad

  • Blivande personalvetare: Cecilia Arvidsson

    Vi fortsätter vår serie om personalvetare runt om i landet. Idag Cecilia Arvidsson.

    En kort presentation av dig själv?
    Jag läser åttonde och sista terminen på P-programmet i Göteborg skriver nu på min magisteruppsats. Jag är 26 år och kommer ursprungligen från Stockholm men flyttade till Götet för snart 4 år sen för att börja programmet.

    Var läser du?

    Göteborg

    Varför just denna utbildningsort?
    Jag hade hört gott om programmet i Göteborg, både av folk som läste här och av folk som läste på andra orter. Det som lockade var dels att man läste hela utbildningen med en sammanhållen klass, till skillnad från i några andra städer där man plockade ihop fristående kurser till en examen. I Göteborg ingick också en hel termins praktik förlagd på en personalavdelning eller liknande, på ett företag eller en förvaltning. Jag fick intrycket att det genomgående fanns en koppling till arbetslivet genom projektarbeten på företag och mentorskapsprogram med yrkesverksamma. Programmet har gjorts om en del efter att jag började, så idag vet jag inte så mycket om skillnaderna mellan olika universitet.

    Hur kom det sig att du valde just P-programmet?
    Efter gymnasiet läste jag fristående kurser i psykologi ett år på Stockholms universitet. Där stötte jag på många intressanta områden som var kopplade till arbetslivet, t.ex. gruppsykologi, ledarskap och motivation. På dessa kurser läste också personer som gick PAO-programmet och via dem började jag intressera mig för yrket. Jag var även inne på att läsa till psykolog, jurist eller sjukgymnast, eller något annat inom hälsa. Till slut insåg jag att en P-utbildning innehöll alla de ämnesområden som jag tyckte var intressanta, och öppnade även upp för en stor valfrihet på arbetsmarknaden. Om man har läst P-programmet har man en bred kompetens och måste inte jobba med en specifik sak, utan kan rikta in sig på det man själv tycker är mest intressant.

    Fördelar/nackdelar med programmet?

    Jag tycker det är en stor fördel att man får läsa så många olika ämnen och inte sitta och traggla exempelvis bara ekonomi i fyra år. Det blir varierat och roligt, även om också det mest intressanta kan bli tråkigt när man MÅSTE lära sig det inför en tenta. Efter utbildningen kan man mycket om mycket och som jag sa är man inte låst på arbetsmarknaden. Men den här bredden gör ju även att det kan bli lite luddigt och identitetslöst, ”vad är en personalvetare egentligen”? Jag vet att många kan känna att de inte har tillräckliga verktyg för att klara av arbetet i praktiken när de väl är klara. Och det är väl inte så lätt att få tillräckliga verktyg när utbildningen ger en grund för så varierade arbeten som rekryterare, grupputvecklingskonsult, arbetsmiljöinspektör och arbetsmarknadsanalytiker m.m. Här gäller det att tänka på att en universitetsutbildning till stor del är teoretisk och just lägger en grund, resten av sin yrkesidentitet får man vara med och forma själv sen när man hittat sin nisch.

    Hur är det att vara P-vetar student egentligen?

    Det är väldigt varierat i och med att du ena veckan kan läsa flummig pedagogik och nästa vecka konkret externredovisning. Det är övervägande ganska roligt även om det som sagt kan bli trist när tentastressen hänger över en. Jag tror dock inte att P-programmet hör till de mest betungande utbildningarna. Man tar sig igenom det utan 40-timmarsveckor och sena kvällar. När det gäller det sociala så har ju personalvetare ingen lång tradition inom studentvärlden. Vi har inga overaller och dygnet runt-nollningar. I Göteborg tycker jag dock att det blir mer och mer återkommande och traditionella festligheter. Vår programförening Pegasus ordnar både inspark, sittningar, julfest, vårfest och examensfest. Detta är sådant som jag tycker ökar gemenskapen inom och mellan klasserna. I min klass går det även personer som inte brukar delta i studentaktiviteter lika mycket, så om man placerar sig själv i den kategorin och funderar på att bli p-vetarstudent så fungerar det alldeles utmärkt det med!

    Råd till blivande personalvetare?
    Jag tror att utbildningen är bra både för dig som har din karriär som personalvetare klar för dig, och för dig som inte vet mer än kanske att du vill jobba med människor och är intresserad av beteendevetenskap. Om du under utbildningen känner att du inte kan relatera det du läser till ett praktiskt arbete så rekommenderar jag ett extrajobb vid sidan av studierna som är kopplat till HR och personal på något sätt. Det kan vara att du jobbar med något mindre kvalificerat på en personalavdelning eller ett bemanningsföretag, bara för att ta del av ”språket”, vardagen och rutinerna i den verkliga världen.
    Jag och mina klasskompisar har också suttit mycket i grupper och diskuterat saker efter föreläsningar och inför tentor, och det tycker jag har stimulerat lärandet och gjort att man har börjat se på saker ur olika perspektiv. Känner man att detta inte är nog så kan man på ställen som HR Sverige utbyta tankar och erfarenheter med ännu fler personer, både studenter och yrkesverksamma.

  • Möt Liza Andersson

    I vår serie inför höstens ansökningar till Personalvetarprogram runt om i vårt avlånga land har turen nu kommit till studenten Liza Andersson som läser fjärde terminen vid  Arbetsvetenskapliga programmet i Halmstad.

    En kort presentation av dig själv? Var läser du?

    Jag är en glad brud på 24 bast ursprungligen från Norrköping, som pluggar andra året på Arbetsvetenskapliga programmet i Halmstad.

    Varför just denna utbildningsort?

    Anledningen till att jag hamnade här i Halmstad, ska jag ärligt säga, var för att mina betyg inte räckte till mitt första eller andra val. Men jag hade spanat på programmet här innan också och tyckte det verkade himla bra, vilket det också är. Jag har inte ångrat mig för fem öre!

    Hur kom det sig att du valde just P-programmet?

    Efter några års resande och prova på olika yrken, insåg jag att det där med personal och rekrytering verkar väldigt roligt och intressant. Sen tog det mig ännu ett tag till innan jag fick reda på att det fanns ett program för just detta, nämligen personalvetarprogrammet, tada =) (fast som i Halmstad heter Arbetsvetenskapliga programmet, men är typ samma sak).

    Fördelar/nackdelar med programmet?

    Fördelar med mitt program är att det är väldigt brett, vi får läsa om allt möjligt som har med personal och organisationer. Sen har vi även en fri termin där man kan välja att ”nischa” sig med valfria kurser eller ta vår nya kurs med verksamhetsförlagda studier där vi får anknyta teori till arbetslivet genom att praktisera på ett företag.

    Nackdelen kan nog vara att det blir lite väll brett ibland att man tappar fokus. Då gäller det att tänka på vad man själv vill få ut av programmet. Sen vill jag personligen ha mer rekrytering och företagsekonomi, men antar att det är därför fria terminen finns…

    Hur är det att vara P-vetar student egentligen?

    Det är väldans skoj att vara ap-student mestadels av tiden tycker jag! Eftersom alla hos oss måste ha arbetat minst ett år finns mycket erfarenheter, åsikter och diskussioner, vilket gör att vi har bra gemenskap och kanonfester =)

    Råd till blivande personalvetare?

    Jag tror på att nätverka och hjälpa varandra. I personalvetaryrket får man nog stöta på många nya situationer, både jobbiga och roliga. Då är det alltid bra att ha någon att dela de med och få andras synpunkter och hjälp.

    Tack Liza! Mer info om Arbetsvetenskapliga programmet i Halmstad och om deras programförening Corpus Callosum får du genom att klicka på de respektive länkarna.

  • Sök till Personalvetare!

    HR Sverige bloggen kommer under ett par veckor framöver att fokusera på utbildningen och yrket personalvetare genom intervjuer med människor som på ett eller annat sätt har anknytning till yrket antingen via studier eller arbetslivet. (Vi tjuvstartade lite igår med en intervju med Sofia Bernhard.) Tanken är att fortsätta med detta så håll ögonen på bloggen framöver. (För dig som vill göra det med hjälp av Google Reader har vi en liten guide på hur du gör det här)

    Går du i tankar om att söka till någon av landets alla personalvetarutbildningar? Vi har försökt oss på en sammanställning av dem, du finner den nedan. Har vi missat någon är det fritt fram att genom en kommentar göra oss uppmärksamma på detta.

    Söker till den gör du på studera.nu och senaste den 15 april vill dom ha din anmälan.

    Göteborgs Universitet –  Personalvetarprogrammet

    Karlstad Universitet – Personal & Arbetslivsprogrammet

    Mittuniversitetet – Personal & Arbetslivsprogrammet

    Linköpings Universitet – Personal & Arbetsvetenskapsprogrammet

    Lunds Universitet – Kanidatprogram i Personal & Arbetslivsfrågor

    Umeå Universitet – Personalvetarprogrammet

    Uppsala Universitet – Program med inriktning mot personal & arbetslivsfrågor

    Stockholms Universitet – Personal, arbete och organisation

    Örebro Universitet – Personalvetarprogrammet

    Högskolan i Kristianstad – Personal- & arbetslivsprogrammet

    Högskolan i Halmstad – Arbetsvetenskapligt program

    Högskolan i Väst – Personalvetare med inriktning mot arbets- och organisationspsykologi

    Högskolan i Borås – Organisations- och personalutvecklare i samhället

    Känner du någon som är i behov av sammanställningen? Klicka på ”Dela detta” nedan så kan du enkelt maila iväg en länk till sidan.

  • Förebilder – träd fram!

    I hela mitt liv har jag försökt ha förebilder, en person att se upp till och att försöka lära av. Vem det varit har varierat över tid men det har alltid funnits någon att se upp till. När jag i lumpen för första gången kom i kontakt med ledarskapsutbildning var ett av ledorden vi jobbade utifrån, föregångsman det vill säga att man skulle försöka vara en god soldat, god ledare och god kamrat, någon att se upp till.  Nu när jag nu på något sätt börjar införlivas i Personalvetarvärlden saknar jag en föregångsman/kvinna och någon att se upp till. Jag saknar en förebild kort och gott. Att ha en förebild är för mig, och jag gissar för många andra också, viktigt eftersom det föder hopp och inspiration.

    Vi matas ständigt med framgångsrika företagsledare och chefer som gått civilekonomprogram och/eller civilingenjörsutbildningar men människor som gått ett personalvetarprogram och som ”lyckats” (vilket ju naturligtvis är högst subjektivt beroende på vem man frågar) tycker jag mig inte finna någonstans.

    Letar jag på fel ställen eller är det så att det inte finns framgångsrika HR-människor?

  • Annorlunda jobbsökande

    Det är en spännande sak, att plugga till personalvetare. I skolan läser man om rekrytering utifrån företagets synvinkel. När man kommer hem skickar man själv in en extrajobbsansökan som en rekryterare skall kasta en blick på. Kanske söker man t o m ett jobb som rekryterare!

    Jag läser senaste numret av Metro Student Magazine, där man listar ett antal synnerligen kreativa jobbansökningar. Det är roligt: en kille skickade under 6 månader personliga vykort från hela världen till reklambyråer i London som han ville arbeta på. De blev nyfikna, och han kunde välja byrå. En annan lade sin ansökan till ett PR-jobb i en av företagets anställdas parkeringsböter, ”jag är väldigt bra på att fånga folks uppmärksamhet”. Vågat.

    Jag har funderat mycket på saken. Hur sticker man ut och visar sitt värde utan att verka desperat och skum? För traditionella jobbansökningar är ofta gråa. Jag har skrivit en hel del, två med positiv utgång och ett stort antal med noll utdelning. I längden är det medelroligt att skriva dem själv, och kan knappast vara deckar-spännande läsning för rekryteraren. Nu vill jag ta till okonventionella metoder. Får jag inte jobb så har jag i alla fall roligt när jag söker! Kreativa förslag någon?

  • Kategorisk uppdelning av en debatt

    Under de senaste två veckorna har vi skrivit en hel del inlägg som berör sociala medier och dess nya roll i relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Ofta (men inte alltid) så är integritetsaspekten av att det professionella använder det privata för att dra slutsatser om det professionella. Åsikterna är lika många som rösterna i debatten, men de kan delas in i tre läger.

    Läger 1
    Kalle Konsult ska få festa loss bäst han vill på helgerna och dela med sig av dessa bilder till sina vänner utan att det ska få konsekvenser vid nästa anställningsintervju.

    Läger 2
    Det är en integrerad del av vår vardag och om man inte presenterar sig så som man vill bli uppfattad av t ex arbetsgivare så får man skylla sig själv.

    Läger 3
    Facebook är inte en relevant rekryteringskanal och hela debatten är lite fånig.

    Det ska möjligen nämnas nu att denna indelning inte bara är totalt godtycklig, utan även medvetet polemisk.

    I den första gruppen så återfinns beivrarna av ett åtskiljande mellan den privata och den professionella sfären. De som propagerar för att det finns något orimligt i att undersöka sina anställda (alternativt i rekryteringsprocesser) utifrån deras deltagande och aktivitet inom ramen för sociala medier som syftar till att sammankoppla vänner och bekanta. En snabb analys baserad på mina egna åsikter är att denna gruppen utgörs av naiva människor som tror sig kunna kontrollera på vilka grunder de bedöms, samtidigt kanske de även kan kallas något bakåtsträvande. Internet är som vi vet inte en fluga, och människor lär inte tendera att bryta ett par miljoner års evolution och isolera sig själva. Även om det inte sker på Facebook så kommer individer vilja vara en del av en gemenskap och dela med sig av åsikter, känslor, tankar, bilder, Youtube-länkar och olämpliga skämt.

    Den andra gruppen är den som jag själv sorterar in mig själv i. Jag tror inte på att livet går att bryta upp i vattentäta skott, utan att allt hänger samman på ett eller annat sätt. Precis som att det jag skriver här, just nu, säkerligen granskas av någon som kommer få fel bild av mig och att denna bild kan ligga mig till last i någon situation i framtiden så tror jag att min aktivitet på Facebook kan komma att påverka min framtid. Däremot ser jag inget negativt i det om blicken ska lyftas till det större perspektivet. Om en arbetsgivare ser att det är den här personen jag är, och jag får anställningen så kommer min relation med min arbetsgivare gynnas av detta. Med det sagt så erkänner jag lika villigt att det sker en stor del censur innan det läggs upp några bilder av mig. Ingen blir väl egentligen gladare av att se en allt annat än nykter Per hoppa framför en scen utan tröja.

    Läger 3 får gestalta alla som inte tror att företag kommer använda de nya kanalerna, och att det är ett ämne som debatteras i brist på annat snarare än att det är relevant. Inte på ett motsträvigt vis, utan bara avfärdande. På samma sätt som du skulle resonera om någon föreslog att handstilsprover är en bra urvalsgrund (säg hej till Frankrike!). Det är bara onödigt att ens lägga tid på. Frånsett det som jag uppfattar som felaktigt – att det inte skulle vara relevant, så finner jag denna åsikt mer tilltalande. Det är ett ställningstagande som jag tolkar till att det helt enkelt inte är relevant för anställningsförhållandet huruvida Malin Marknadschef gillar att gå på burlesk-klubbar eller om Stefan Sekreterare gillar ölhjälm och fotboll. It. Just. Doesn’t. Matter.

  • Såg du Rapport i måndags 8/2?

    Stockholms tingsrätt slog fast att det var diskriminering på grund av religion när en muslimsk man inte skakade hand med en kvinnlig chef efter en intervju för en praktikplats som svetsare. Han fick inte praktikplatsen.. Tingsrätten menar att han hade rätt att vägra skaka hand på grund av religiösa skäl och det var diskriminerade av Arbetsförmedlingen att han blev av med bidrag och utbildning som följd! Och som plåster på såren ska han få 60,000 kronor i skadestånd av arbetsförmedlingen! Sextiotusen kronor för han inte skakade hand med den kvinnliga chefen! Ingen som fundera på om det var diskriminerande för kvinnan att han inte skakade hand med henne på grund av hennes kön? Domen är nu en del av svensk lagstiftnings praxis. Jag är nyfiket-rädd för hur domen kommer kunna tolkas och eventuellt utnyttjas av olika parter.

    Hur går detta ihop med Jämställdhetslagen? Att företag ska ha upprätta en jämställdhetsplan varje år är också lagstadgat! Hur ska ett företag kunna aktivt sträva efter jämställdhet, om de har en manlig medarbetare som vägrar ta kvinnliga kollegor eller kunder i hand?

    Jag har själv upplevt att en muslimsk man vägrat ta mig i hand i samband att han skulle lära upp mig på ett sommarjobb. Jag blev så ställd att jag inte visste vad jag skulle säga eller göra. Efteråt blev jag förbannad. Jag uppfattade det så nedvärderande, arrogant och det är verkligen inte så jag ser på ett jämställt samhälle!

    Så vad tror du effekterna kan bli av denna dom? Vad kan vi vänta oss nu?
    Kan vi förvänta oss manliga muslimska läkare i Sverige som ”tyvärr” inte kan undersöka eller operera kvinnliga patienter på grund av att de inte kan ta i kvinnor? Detta med stöd av att det är en för intim gest mot kvinnor som inte är del av deras familj? Ska muslimska män jobba inom skolan och säga till små flickor att de inte tar i flickor eller kvinnor för det är fel enligt deras religion? Är det den människosyn vi anser och vill att vårt samhälle ska genomsyra?

  • Ingen-jör?

    Läser i GP om årets Charm som räknar med drygt 130-talet utställare och 7000 besökare. När vi på P-programmet anordnar liknande är intresset nära med noll bland företagen. Varför är det så? Missförstå mig rätt, jag förstår varför företagen är på Charm men jag förstår inte varför så få engagerar sig i HR-programmen runt om i vårt land.

    Jag är medveten om att Chalmers inbegriper långt många fler studenter än bara vad P-programmet gör och jag vet också att det är större konkurrens bland HR-studenter om jobben men likväl borde de flesta arbetsgivare vara intresserade av att sno åt sig de bästa talangerna till sitt företag. Eller är HR en ointressant funktion på företagen? En som bara kostar pengar?

  • Bygg ditt nätverk!

    Vi hade ”prov” i retorik idag. Jag tog tillfället i akt och höll ett tal om vikten av att bygga nätverk som HR-student. Jag lät min Mac spela in det hela och lägger nu upp videon här med lite skräckblandad förtjusning.

    Ni får gärna komma med kritik, synpunkter, frågor och funderingar.

    Tycker ni någon behöver höra det jag har att säga? Sprid gärna videon!

    Länk till videon: http://www.youtube.com/watch?v=cRz8Ux4I_S4

  • Branschledande?

    Magnus Dalsvall skrev igår om vad som egentligen menas med att vara ”Sverigebäst”. Jag vill fortsätta på samma linje och föra upp hur många företag som utger sig för att vara ”branschledande” på deras respektive hemsida. På vilket sätt de leder branschen (?) är mer sällan förklarat. Mig veterligen är väl oftast ett och ibland ett par företag ”branschledande”, inte fler.

    Jag antar att sådana påståenden har fått stå mer oemotsagda under tider då folk inte kunde jämföra mellan flera alternativ, när tillgängligheten och därmed också medvetenheten var lägre. Idag blir det dock snarare väl genomskinligt om man inte kan backa upp den typen av företagsbeskrviningar, ledord eller motto. Konkurrenter googlas enkelt upp, omsättning och storlek är publik och vill man verkligen jämföra är det ju bara att ringa eller interagera digitalt.

    Det är inte bara enklare att själv undersöka en potentiell arbetsgivare utan det är också enklare att connecta med människor som har en erfarenhet av att ha arbetat eller fortfarande arbetar på ett företag. Har företagen tänkt på detta när de författade de storslagna beskrivningarna om sig själva? Människor är inte dumma.

    Min lösning på situationen är att se över de ledord och stora visioner man för sig med på sina hemsidor. I vissa fall kan man nog anse att man lever upp till dem, att de stämmer. I andra fall tror jag man gör bättre i att omformulera sig, att revidera vilka ”man är” (vilka man påstår sig vara). Människor ser och pratar om vem du och ditt företag är. Jag tror inte det är till gagn för ett företag att föra sig med ord som är väl genomskinliga – jag tror det gör mer skada än nytta. Ingen gillar corporate bullshit – förutom den som skapade det och möjligen den lilla ingroup som är kopplad till företaget.

    Transparens ser jag som nyckelordet för framtiden. En riktig transparens – inte som tex detta företaget valde att göra. Att falsifiera är inte transparens, det är att vilseleda och fara med direkt osanning och det är ännu mindre attraktivt än vad missvisande företagsbeskrivningar är!