I fredags sände Johan Ronnestam och Göran Adlén live i 24 timmar från Clarion Sign Hotel. En i säg fascinerande tillställning av två herrar jag både ser upp till och respekterar mycket.
På en punkt vill jag öppna upp för en diskussion som jag inte tycker riktigt togs under de timmar jag såg av sändningen. Vid flera tillfällen nämndes att man måste ha passion för det man gör idag. Passion är det viktigaste, utan passion ingenting och för egen del håller jag med. Passion driver mig men det betyder inte att alla drivs av passion. Jag har i mitt arbete träffat många människor som inte vill jobba med sin passion för att det just är en passion och en hobby. Inget man vill arbeta med av rädsla för att passionen kommer dö ut. Alla har dessutom inte privilegiet att arbeta eller kunna arbeta med sin passion. Visst, för en akademiker med stabil ekonomi finns det få argument för att man inte skall jobba med sin passion men hur är det med den ensamstående tvåbarnsmamman? Kan hon släppa sitt arbete som ger henne de nödvändiga inkomsterna för att arbeta med sin passion som inte direkt ger henne de nödvändiga inkomsterna?
Missförstå mig rätt här, jag tycker vi skall uppmuntra människor att arbeta med sin passion och jag tror det bidrar till ett bättre och lyckligare samhälle om folk får arbeta med det dom gillar och brinner för istället för att ”tvingas” gå till ett arbete de inte gillar. Men det är lätt att säga för en relativt välbeställd vit man säga. Alla lever inte i den verkligheten vi gör och jag saknar ett större perspektiv på frågan.
