HR Sverige-Bloggen

Kategori: Employer branding

  • HR-avdelningar – vakna upp!

    I gårdagens gästbloggsinlägg tar författarna av uppsatsen fasta på att vi 80-talister agerar annorlunda som chefer. Manpower presenterade i dagarna delar av sin Work Life-undersökning som påvisar att vi vi 80-talister också kräver en annan typ av ledarskap. Bland annat så anser vi att lojalitet är något som måste förtjänas.

    Undersökningen påvisar också skillnader på hur 80-talister ser på användandet av bland annat Facebook och bloggar under arbetstid. Där tycker 46 % av 80-90-talisterna att det är okej att det sker någon gång då och då medans samma siffra för 40-talisterna är 13%. Peter Lundahl, Manpowers VD kommenterar detta med:

    ”- En förklaring kan vara att yngre ser mindre skillnad mellan arbete och fritid. Det innebär att de tycker sig ha rätt att vara på Facebook på arbetstid. Samtidigt agerar de också ambassadörer för företaget i de sociala medierna – oavsett om de kopplar upp sig på arbetet eller fritiden. Det kan vara positivt för arbetsgivaren om man har ett tydligt ledarskap och en policy för hur medarbetarna får hantera sociala medier på arbetet”

    Här har han en stor poäng. För vad räknas som fritid och arbete? Om jag pratar gott om mitt jobb på min fritid, räknas det som arbetstid då? Är det inte dags att företagen inser och anpassar sina verksamheter efter verkligheten? Min uppmaning till dig som HR-anställd är att snarast möjligt leta upp den marknadsansvariga på ditt företag och prata ihop er om hur ni bäst arbetar kring dessa frågor. Vi 80-talister gör snart vårt riktiga intåg på marknaden och du vill troligtvis attrahera de bästa av oss. Eller?

    Så vad väntar du på? Agera!

  • Kategorisk uppdelning av en debatt

    Under de senaste två veckorna har vi skrivit en hel del inlägg som berör sociala medier och dess nya roll i relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Ofta (men inte alltid) så är integritetsaspekten av att det professionella använder det privata för att dra slutsatser om det professionella. Åsikterna är lika många som rösterna i debatten, men de kan delas in i tre läger.

    Läger 1
    Kalle Konsult ska få festa loss bäst han vill på helgerna och dela med sig av dessa bilder till sina vänner utan att det ska få konsekvenser vid nästa anställningsintervju.

    Läger 2
    Det är en integrerad del av vår vardag och om man inte presenterar sig så som man vill bli uppfattad av t ex arbetsgivare så får man skylla sig själv.

    Läger 3
    Facebook är inte en relevant rekryteringskanal och hela debatten är lite fånig.

    Det ska möjligen nämnas nu att denna indelning inte bara är totalt godtycklig, utan även medvetet polemisk.

    I den första gruppen så återfinns beivrarna av ett åtskiljande mellan den privata och den professionella sfären. De som propagerar för att det finns något orimligt i att undersöka sina anställda (alternativt i rekryteringsprocesser) utifrån deras deltagande och aktivitet inom ramen för sociala medier som syftar till att sammankoppla vänner och bekanta. En snabb analys baserad på mina egna åsikter är att denna gruppen utgörs av naiva människor som tror sig kunna kontrollera på vilka grunder de bedöms, samtidigt kanske de även kan kallas något bakåtsträvande. Internet är som vi vet inte en fluga, och människor lär inte tendera att bryta ett par miljoner års evolution och isolera sig själva. Även om det inte sker på Facebook så kommer individer vilja vara en del av en gemenskap och dela med sig av åsikter, känslor, tankar, bilder, Youtube-länkar och olämpliga skämt.

    Den andra gruppen är den som jag själv sorterar in mig själv i. Jag tror inte på att livet går att bryta upp i vattentäta skott, utan att allt hänger samman på ett eller annat sätt. Precis som att det jag skriver här, just nu, säkerligen granskas av någon som kommer få fel bild av mig och att denna bild kan ligga mig till last i någon situation i framtiden så tror jag att min aktivitet på Facebook kan komma att påverka min framtid. Däremot ser jag inget negativt i det om blicken ska lyftas till det större perspektivet. Om en arbetsgivare ser att det är den här personen jag är, och jag får anställningen så kommer min relation med min arbetsgivare gynnas av detta. Med det sagt så erkänner jag lika villigt att det sker en stor del censur innan det läggs upp några bilder av mig. Ingen blir väl egentligen gladare av att se en allt annat än nykter Per hoppa framför en scen utan tröja.

    Läger 3 får gestalta alla som inte tror att företag kommer använda de nya kanalerna, och att det är ett ämne som debatteras i brist på annat snarare än att det är relevant. Inte på ett motsträvigt vis, utan bara avfärdande. På samma sätt som du skulle resonera om någon föreslog att handstilsprover är en bra urvalsgrund (säg hej till Frankrike!). Det är bara onödigt att ens lägga tid på. Frånsett det som jag uppfattar som felaktigt – att det inte skulle vara relevant, så finner jag denna åsikt mer tilltalande. Det är ett ställningstagande som jag tolkar till att det helt enkelt inte är relevant för anställningsförhållandet huruvida Malin Marknadschef gillar att gå på burlesk-klubbar eller om Stefan Sekreterare gillar ölhjälm och fotboll. It. Just. Doesn’t. Matter.

  • Är Facebook okej?

    I veckan har Facebooks vara eller icke vara på arbetsplatsen gått rätt hårt i media. (Tv4, GP och SvD)

    I Tv4 är det en debatt mellan Jocke Jardenberg och Lena Nordin som är Personalchef på SATS.

    Såsom jag ser det finns det klara fördelar med att faktiskt få använda Facebook på arbetstid och fördelar ur HR-synpunkt till att göra det.

    1. Det handlar egentligen om förtroende. Vilka signaler sänder du ut till dina anställda om du blockerar Facebook? (Och i värsta fall samtidigt använder det själv på arbetstid)
    2. Facebook är ett kontakt skapande verktyg. För min generation och dem som kommer bakom kommer Facebook vara lika naturligt sätt att kommunicera som mail och SMS.
    3. De flesta har idag Facebook i mobilen. Så antingen litar du på dina anställda eller så låter du dem smussla med Facebook i mobilen. Vad tror du skapar störst positiv effekt för hur dina anställda pratar om ditt företag?

    Jag tycker vi ska vända på steken. Uppmunta dina anställda att använda Facebook som ett arbetsverktyg och gör det själv! Att få statusuppdateringar från medarbetare som berättar var dem är i sina projekt eller problem de möter gör ju dig som chef/HR mer medveten om var i företaget saker händer. Facebook är en unik (och gratis) möjlighet för företag, använd möjligheterna istället för att se problemen.

    I Tv4-inslaget är ändå räkneexemplet på slutet bäst. Ska vi räkna så för rökpauser? Toabesök? Prat med kollegorna?

    Egentligen tror jag hela Facebook-debaclet handlar om två saker egentligen – ledarskap och förtroende. Samtidigt tror jag det är viktigt att debatten förs eftersom det belyser problemen. Men som sagt, det handlar egentligen om vilket ledarskap du utövar på din arbetsplats vilket leder till hur förtroendet emellan dig och de anställda ser ut.

  • Ingen-jör?

    Läser i GP om årets Charm som räknar med drygt 130-talet utställare och 7000 besökare. När vi på P-programmet anordnar liknande är intresset nära med noll bland företagen. Varför är det så? Missförstå mig rätt, jag förstår varför företagen är på Charm men jag förstår inte varför så få engagerar sig i HR-programmen runt om i vårt land.

    Jag är medveten om att Chalmers inbegriper långt många fler studenter än bara vad P-programmet gör och jag vet också att det är större konkurrens bland HR-studenter om jobben men likväl borde de flesta arbetsgivare vara intresserade av att sno åt sig de bästa talangerna till sitt företag. Eller är HR en ointressant funktion på företagen? En som bara kostar pengar?

  • Branschledande?

    Magnus Dalsvall skrev igår om vad som egentligen menas med att vara ”Sverigebäst”. Jag vill fortsätta på samma linje och föra upp hur många företag som utger sig för att vara ”branschledande” på deras respektive hemsida. På vilket sätt de leder branschen (?) är mer sällan förklarat. Mig veterligen är väl oftast ett och ibland ett par företag ”branschledande”, inte fler.

    Jag antar att sådana påståenden har fått stå mer oemotsagda under tider då folk inte kunde jämföra mellan flera alternativ, när tillgängligheten och därmed också medvetenheten var lägre. Idag blir det dock snarare väl genomskinligt om man inte kan backa upp den typen av företagsbeskrviningar, ledord eller motto. Konkurrenter googlas enkelt upp, omsättning och storlek är publik och vill man verkligen jämföra är det ju bara att ringa eller interagera digitalt.

    Det är inte bara enklare att själv undersöka en potentiell arbetsgivare utan det är också enklare att connecta med människor som har en erfarenhet av att ha arbetat eller fortfarande arbetar på ett företag. Har företagen tänkt på detta när de författade de storslagna beskrivningarna om sig själva? Människor är inte dumma.

    Min lösning på situationen är att se över de ledord och stora visioner man för sig med på sina hemsidor. I vissa fall kan man nog anse att man lever upp till dem, att de stämmer. I andra fall tror jag man gör bättre i att omformulera sig, att revidera vilka ”man är” (vilka man påstår sig vara). Människor ser och pratar om vem du och ditt företag är. Jag tror inte det är till gagn för ett företag att föra sig med ord som är väl genomskinliga – jag tror det gör mer skada än nytta. Ingen gillar corporate bullshit – förutom den som skapade det och möjligen den lilla ingroup som är kopplad till företaget.

    Transparens ser jag som nyckelordet för framtiden. En riktig transparens – inte som tex detta företaget valde att göra. Att falsifiera är inte transparens, det är att vilseleda och fara med direkt osanning och det är ännu mindre attraktivt än vad missvisande företagsbeskrivningar är!

  • Effektivisera mera med sociala medier

    Sociala medier. Framtiden eller ett buzzword som vi börjar tröttna på? För gemene man kan det fortfarande verka ganska rörigt men något som är sant är i alla fall att det är stort, väldigt stort. Enligt Alexa är Facebook och YouTube två av de fyra största webbplatserna i Sverige och självklart är det här något som intresserar företag, det finns pengar att tjäna.

    Oftast när man pratar om sociala medier och företag fokuserar man på den externa användningen, hur man kan förbättra kundrelationer och marknadsföra sina varumärken. Använder du det på rätt sätt är det självklart ett effektivt ”verktyg” för att bättra på din goodwill. I de flesta fallen bör det dock bara ses som ett komplement till den lite mer traditionella marknadsföringen, men om ett par år kan det vara tvärtom.

    All den här fokusen på hur man kan hitta nya kunder har gjort att den interna användningen av sociala medier har hamnat lite i skymundan. Eftersom jag är en informationslogistiker (och verksamhetsutvecklare) intresserar jag mig nog lite extra för just den biten. Jag tror att det framförallt är två områden som sociala medier kan påverka internt: kommunikation och kunskap.

    Internkommunikation med sociala medier

    Mail är helt klart en av de största tidstjuvarna, så tänk er en organisation där alla interna mail är bannlysta. När man skriver mail lägger man gärna ner extra tid på att formulera sig ”korrekt” vilket egentligen är onödigt, mottagaren förstår budskapet även om det finns ett stavfel eller två. Istället kan man utnyttja kraften i korta meddelanden, a la Twitter. Korta meddelanden = mindre tidsåtgång.

    Det kan bli en ganska stora omställning, att hela tiden få meddelanden som kanske inte alls berör en själv. Egentligen gäller samma sak åt andra hållet, att skicka meddelanden till en person som du vet att alla på företaget kan läsa. Jag tror att det är en vanesak och att företag i det långa loppet kommer tjäna på det här, alla på företaget vet hela tiden vad som är på gång.

    Om vi vill ta det ett steg längre så kan hela intranätet bytas ut mot något som liknar ett socialt nätverk, ett internt Facebook. Alla nyheter finns samlat på förstasidan, i form av korta meddelanden, och större projekt kan diskuteras i grupper. Det här är ingen framtidsdröm utan finns redan i form av till exempel Yammer som bland annat används av Adobe, AMD och Fox.

    Kunskapsinsamling med sociala medier

    Det viktigaste som finns inom ett företag är kunskap, men det är också det svåraste att ta tillvara på. Nyckelpersoner är farligt, skulle han/hon sluta så förlorar företaget viktiga erfarenheter. Man pratar ofta om vikten av dokumentation, och det är faktiskt viktigt. Väldigt viktigt. Därför måste givetvis alla i företaget hjälpas åt att dokumentera allt som behöver sparas, erfarenheter med andra ord.

    För det här ändamålet tror jag riktigt starkt på att en wiki är det bästa verktyget. Säger man wiki så tänker nog de flesta på Wikipedia, även om inte wiki = Wikipedia så är det en bra referenspunkt. Wikipedia är världens största uppslagsverk, kollaborativt skapat av många människor. Idag finns det 250 olika språkversioner och totalt över tolv miljoner artiklar.

    En wiki, ett internt Wikipedia om ni så vill, skulle alltså kunna bli en kunskapsdatabas som företagets alla medarbetare tillsammans skapar och underhåller. Tips på hur olika uppgifter kan utföras på bästa sätt, erfarenhet från olika kunder och så vidare. Helt enkelt ett Wikipedia som enbart fokuserar på just företagets bransch. Webbhotellet Binero är ett företag som förstått det här och använder en wiki som en typ av kundsupport, artiklarna innehåller lösningar på olika problem som kan uppstå. Den största delen av innehållet står Binero för men även kunder är välkomna att ändra och lägga till artiklar.

    Så, sociala medier är alltså något bra?

    Kort svar: Ja.

    Längre svar: Självklart, men alla företag kanske inte är redo än och omställningen kommer ta lite tid. Om ett par år så kommer det finnas tonvis med lyckade case som beskriver hur sociala medier både har förändrat sättet att arbeta men även förändrat det magiska ”ROI:et” positivt. Det företag måste bestämma är om de vill vänta eller vara med och leda utvecklingen.

    Johan Wigmo har precis fått ut sin fil.kand i Informationslogistik, kandidatuppsatsen handlade om hur sociala medier kan användas i ett marknadsföringssyfte. Vanligtvis bloggar han på den egenbetitlade bloggen, men har nyligen blivit erbjuden att joina nystartade SocialMedias. Se Johan.Wigmo.info för kontakt.