HR Sverige-Bloggen

Etikett: Sociala Medier

  • #hrsvpt

    Twitter? Vad är det? Är det värt att lägga tid på?
    Enligt Wikipedia är ”Twitter (av engelskan – kvitter, kvittra) är en social nätverkssida och mikroblogg som möjliggör för användare att uppdatera sin webbdagbok och läsa andras uppdateringar (betecknas tweets), vilka består av textinlägg om högst 140 tecken.”

    Allt du behöver för att komma igång och Twittra är att du gratis anmäler dig på hemsidan sen är du redo! Skulle du behöva vägledning rekommenderar jag ett besök på TkJ och hans Twitter-guide även socialmedias.se har ett par bra infosidor om Twitter som t.ex ”Vad är egentligen Twitter” och ”5 steg för fler Twitter-followers”.

    Hur många är det då som Twittrar? Här finns ingen officiell statistik men Mattias Boström på Piratförlaget (som är väldigt aktiva på Twitter) har gjort en uträkning som visar på att bara ca 20 000 svenskar Twittrar vilket en övervägande majoritet tycker verkar rimligt.

    Så varför ska man då Twittra? Om bara 20 000 personer gör det? För egen del handlar det om kontaktskapande, ta del av nyhetsflöde och information. Henrik Ladström beskriver det hela rätt bra i sin senaste bloggpost ”Ett bättre liv med sociala medier”

    En majoritet av de som finns på Twitter är verksamma inom PR/marknadsföring/socialmedier-gurs eller är politiker. (Om vi nu ska generalisera grovt) men det börjar dyka upp människor från HR-sfären med. Inspirerad av Steve Boses ”Your first 100 HR Twitter follows” har jag nedan försökt sammanställa en lista på svenska Twittrare som är relaterade till HR-yrket, #hrsvpt helt enkelt!

    @jsundlo – Är jag själv. HR-student och Webb 2.0/Sociala medier-romantiker. Påväg att bli specialist på framför allt LinkedIn.

    @MizunoLnrt – Personalchef och nytänkare. Mig veterligen Sveriges enda twittrande personalchef.

    @MalinStridh & @VEinestedt – HR-studenter från Linköping som skriver uppsats om rekrytering via sociala medier

    @giselaj – Enligt egen utsago ”beteendevetare, skeptiker, web 2.0-evangelist & allmän nörd. anordnar tedxbromma på temat jobb 2.0.” Driver också webbsidan mindspark.se samt är admin här på HR Sverige.

    @ahnlund – Driver hrbloggen.se

    @letrangere – Snart färdigbakad HR-student & HR Sverige-admin.

    @ladstrom – Hjälper folk att kommunicera

    @lisa_carlsson – Tipsar om

    @parpih – Informatör på arbetsmiljöföreningen Prevent

    @Rynge – Personal Branding expert

    @doldajobb – Personerna (personen?) bakom doldajobb.se

    @arbetslivet – Maria Kullberg som driver bloggen arbetslivet.se

    @mcstenberg – Blivande HR-medarbetare

    @Kommunchef – Katrineholms kommunchef som på ett föredömligt sätt både Twittrar och bloggar.

    @ursulajarl – Driver jarlhr.se

    @JohanLange -Konsult inom framförallt Lean.

    @tysklind – HR Sverige medlem och enligt egen utsago ”Partner, Certus Executives, specialist in Executive Interim Management & Executive Search”

    @BjornCollander – Nybakad HR-akademiker från Stockholm.

    Listan är långt ifrån komplett och det är fritt fram att lägga till namn via kommentarer. (Detsamma gäller om du av någon orsak skulle vilja bli borttagen)

  • Glöm CV:t – tänk portfolio

    Jag medger, det är kanske bara en önskedröm att vi kunde glömma CV:t så som vi känner det. Men i ett kunskapssamhälle finns det mycket värdefulla erfarenheter, kunskaper, egenskaper som kanske inte kommer bäst till sin rätt i punktform på ett CV ”helst inte mer än 2 sidor långt”. Idéer, förmåga att göra spännande kopplingar, kontakter, att kunna hitta rätt människor, att leda en ”stam” (tribe) – det finns andra sätt att visa upp detta, samtidigt som man bygger sig en nisch.

    På ett karriärcommunity för Gen Y, Brazen Careerist, lanserades nyligen konceptet ”social resumé”.Tanken är att bevara värdefulla meningsutbyten man haft i sociala media, istället för att de ska förloras i flödet och glömmas. Visa upp dina bästa idéer! Jag tycker idén är lysande även om jag inte tycker att man behöver använda sig av deras verktyg för detta utan hellre kan bygga en egen blogg eller sajt.

    Bloggen som plattform

    Det fantastiska med internet är att tröskeln för att sätta igång med något är väldigt låg. Du behöver inte be någon om lov (än så länge i alla fall). Det är bara att göra! Det är en ovärdelig chans att fördjupa dig inom dina intresseområden och bygga upp en kunskapsbank – som finns dokumenterad! – medan du lär dig själv mer och mer. Det är också lätt att få kontakt med andra människor som gillar samma saker som du, och bygga en gemenskap kring det. Se bara på HR Sverige självt, som exempel.

    Det är en chans att berätta för världen vem du är och vad du kan, vad du vill göra. En av de viktigaste komponenterna i att ha tur är att man ger sig själv chansen att ha tur. Om du finns där ute med ett tydligt budskap om det du vill ger du andra chansen att komma till dig – kanske med spännande möjligheter.

    Show – don’t tell!

    Ett problem med det vanliga CV:t är att det är väldigt mycket ”tell” och inte så mycket ”show”. Din blogg, eller vad du nu väljer, blir en utmärkt hubb för alla projekt du tar dig för. På det sättet bygger du en portfolio över saker du producerat, genomfört. Det är kanske den aspekt som bäst korresponderar mot klassiska CV-punkter över erfarenhet, med skillnaden att du kan visa upp direkt vad det handlar om. Att bygga en blogg som ”social resumé” har också den fördelen att en intresserad arbetsgivare eller kund kan få en bättre inblick och följa en över tiden.

    Ju mer idédrivet ditt arbete är (och då menar jag inte nödvändigtvis ditt jobb, utan det du vill blogga om – det som inspirerar dig) desto mer ”visa” blir det på bloggen – det du skriver är inte bara om andra saker du gjort utan är sakerna själva. Är ditt arbete mer praktiskt är det ändå ett tillfälle att berätta mer utförligt om det och om dig.

    Den moderna kunskapsmänniskan

    I kunskapsorganisationer är medarbetarnas kunskap och know-how extremt värdefull. Med en blogg-som-CV demonstrerar du också att du är en modern kunskapsarbetare, som vet hur du dokumenterar och delar med dig av kunskap!

    Gisela Jönsson är personalvetare, IT-konsult och skribent. Hon driver bloggen Mindspark, som centrerar kring de mer kreativa delarna av den mänskliga upplevelsen.

  • Kategorisk uppdelning av en debatt

    Under de senaste två veckorna har vi skrivit en hel del inlägg som berör sociala medier och dess nya roll i relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Ofta (men inte alltid) så är integritetsaspekten av att det professionella använder det privata för att dra slutsatser om det professionella. Åsikterna är lika många som rösterna i debatten, men de kan delas in i tre läger.

    Läger 1
    Kalle Konsult ska få festa loss bäst han vill på helgerna och dela med sig av dessa bilder till sina vänner utan att det ska få konsekvenser vid nästa anställningsintervju.

    Läger 2
    Det är en integrerad del av vår vardag och om man inte presenterar sig så som man vill bli uppfattad av t ex arbetsgivare så får man skylla sig själv.

    Läger 3
    Facebook är inte en relevant rekryteringskanal och hela debatten är lite fånig.

    Det ska möjligen nämnas nu att denna indelning inte bara är totalt godtycklig, utan även medvetet polemisk.

    I den första gruppen så återfinns beivrarna av ett åtskiljande mellan den privata och den professionella sfären. De som propagerar för att det finns något orimligt i att undersöka sina anställda (alternativt i rekryteringsprocesser) utifrån deras deltagande och aktivitet inom ramen för sociala medier som syftar till att sammankoppla vänner och bekanta. En snabb analys baserad på mina egna åsikter är att denna gruppen utgörs av naiva människor som tror sig kunna kontrollera på vilka grunder de bedöms, samtidigt kanske de även kan kallas något bakåtsträvande. Internet är som vi vet inte en fluga, och människor lär inte tendera att bryta ett par miljoner års evolution och isolera sig själva. Även om det inte sker på Facebook så kommer individer vilja vara en del av en gemenskap och dela med sig av åsikter, känslor, tankar, bilder, Youtube-länkar och olämpliga skämt.

    Den andra gruppen är den som jag själv sorterar in mig själv i. Jag tror inte på att livet går att bryta upp i vattentäta skott, utan att allt hänger samman på ett eller annat sätt. Precis som att det jag skriver här, just nu, säkerligen granskas av någon som kommer få fel bild av mig och att denna bild kan ligga mig till last i någon situation i framtiden så tror jag att min aktivitet på Facebook kan komma att påverka min framtid. Däremot ser jag inget negativt i det om blicken ska lyftas till det större perspektivet. Om en arbetsgivare ser att det är den här personen jag är, och jag får anställningen så kommer min relation med min arbetsgivare gynnas av detta. Med det sagt så erkänner jag lika villigt att det sker en stor del censur innan det läggs upp några bilder av mig. Ingen blir väl egentligen gladare av att se en allt annat än nykter Per hoppa framför en scen utan tröja.

    Läger 3 får gestalta alla som inte tror att företag kommer använda de nya kanalerna, och att det är ett ämne som debatteras i brist på annat snarare än att det är relevant. Inte på ett motsträvigt vis, utan bara avfärdande. På samma sätt som du skulle resonera om någon föreslog att handstilsprover är en bra urvalsgrund (säg hej till Frankrike!). Det är bara onödigt att ens lägga tid på. Frånsett det som jag uppfattar som felaktigt – att det inte skulle vara relevant, så finner jag denna åsikt mer tilltalande. Det är ett ställningstagande som jag tolkar till att det helt enkelt inte är relevant för anställningsförhållandet huruvida Malin Marknadschef gillar att gå på burlesk-klubbar eller om Stefan Sekreterare gillar ölhjälm och fotboll. It. Just. Doesn’t. Matter.

  • Efter Debatt, en debatt

    Jag tillhör den försvinnande lilla gruppen av svenskar som inte ljuger till Radiotjänst när frågan ställs om jag har en TV. Har inte haft en på tre eller fyra år och saknar det inte. I dagens värld så tillfredsställer SVT Play, TV4 Anytime och liknande tjänster alla mina behov.

    Det har dock sina konsekvenser i att jag ibland inte ser nyhetsvärdiga program samtidigt som alla andra. Debatt är ett sådant exempel, min rutin är att varje söndag gå in och spendera någon timme eller två med att kolla SVT Play. Så även igår.

    Det diskuterades kring sociala medier och arbete. Kontexten var en man som fått kicken från sitt jobb pga. sin profilbild på Facebook där han hade mage att ha på sig en mössa från klädmärket Porn Star. Detta skulle enligt föräldragruppen på det dagis mannen arbetade på göra honom till olämplig som barnskötare. Några spontana reaktioner på hela historien:

    Föräldrar är tydligen spritt språngande galna och jag förutsätter att mina framtida presumtiva barn kommer gå på ett dagis och att jag då kommer hamna i klinch med föräldrarna om denna historia sätter ribban. Samtliga som drog kopplingen mössa = dålig barnskötare borde skämmas. Verkligen skämmas.
    Kontrollen över sina egna information på Facebook blir viktigare och viktigare.
    Folk kan i allmänhet för lite om vad som kan hända när bilder och information läggs upp på Internet.

    Det första går inte att göra något åt, att människor är småsinta och orimliga kommer vara en konstant genom livet för alla människor. Självklart håller man inte med alla om allt, även om jag vill påstå att i detta fallet så är föräldrarna ute på så hal is att det tangerar pinsamhet.

    Punkt 2 och 3 däremot… Jag har sett flera vänner skapa dubbla konton på Facebook, där det ena oftast är Smeknamn Efternamn och det andra Förnamn Efternamn. Det ena är seriöst, och det andra oseriöst. I det förra fallet så vaktar man med näbbar och klor vilka bilder som taggas av en, och framställer sig som en riktigt pärla att ha på arbetsplatsen. Inget fel i det, även om jag själv kan känna att det ger ett oärligt intryck i samma sekund som dubbelkontona uppdagas.

    Slutligen punkt 3. 81% av svenskar har tillgång till Internet i hemmet, och har man inte det så finns det tillgång för alla genom en mängd kanaler (bibliotek, e-cafe, Sidewalk Express etc). Det är inte en nymodighet längre utan är en reell del av vår vardag. Det är banne mig dags att denna typ av misstag inte längre sker, det är dags att ryckas ut ur naiviteten att information går att kontrollera så länge som det läggs upp saker på Internet – vårt mest offentliga forum och det med längst minne.

  • Effektivisera mera med sociala medier

    Sociala medier. Framtiden eller ett buzzword som vi börjar tröttna på? För gemene man kan det fortfarande verka ganska rörigt men något som är sant är i alla fall att det är stort, väldigt stort. Enligt Alexa är Facebook och YouTube två av de fyra största webbplatserna i Sverige och självklart är det här något som intresserar företag, det finns pengar att tjäna.

    Oftast när man pratar om sociala medier och företag fokuserar man på den externa användningen, hur man kan förbättra kundrelationer och marknadsföra sina varumärken. Använder du det på rätt sätt är det självklart ett effektivt ”verktyg” för att bättra på din goodwill. I de flesta fallen bör det dock bara ses som ett komplement till den lite mer traditionella marknadsföringen, men om ett par år kan det vara tvärtom.

    All den här fokusen på hur man kan hitta nya kunder har gjort att den interna användningen av sociala medier har hamnat lite i skymundan. Eftersom jag är en informationslogistiker (och verksamhetsutvecklare) intresserar jag mig nog lite extra för just den biten. Jag tror att det framförallt är två områden som sociala medier kan påverka internt: kommunikation och kunskap.

    Internkommunikation med sociala medier

    Mail är helt klart en av de största tidstjuvarna, så tänk er en organisation där alla interna mail är bannlysta. När man skriver mail lägger man gärna ner extra tid på att formulera sig ”korrekt” vilket egentligen är onödigt, mottagaren förstår budskapet även om det finns ett stavfel eller två. Istället kan man utnyttja kraften i korta meddelanden, a la Twitter. Korta meddelanden = mindre tidsåtgång.

    Det kan bli en ganska stora omställning, att hela tiden få meddelanden som kanske inte alls berör en själv. Egentligen gäller samma sak åt andra hållet, att skicka meddelanden till en person som du vet att alla på företaget kan läsa. Jag tror att det är en vanesak och att företag i det långa loppet kommer tjäna på det här, alla på företaget vet hela tiden vad som är på gång.

    Om vi vill ta det ett steg längre så kan hela intranätet bytas ut mot något som liknar ett socialt nätverk, ett internt Facebook. Alla nyheter finns samlat på förstasidan, i form av korta meddelanden, och större projekt kan diskuteras i grupper. Det här är ingen framtidsdröm utan finns redan i form av till exempel Yammer som bland annat används av Adobe, AMD och Fox.

    Kunskapsinsamling med sociala medier

    Det viktigaste som finns inom ett företag är kunskap, men det är också det svåraste att ta tillvara på. Nyckelpersoner är farligt, skulle han/hon sluta så förlorar företaget viktiga erfarenheter. Man pratar ofta om vikten av dokumentation, och det är faktiskt viktigt. Väldigt viktigt. Därför måste givetvis alla i företaget hjälpas åt att dokumentera allt som behöver sparas, erfarenheter med andra ord.

    För det här ändamålet tror jag riktigt starkt på att en wiki är det bästa verktyget. Säger man wiki så tänker nog de flesta på Wikipedia, även om inte wiki = Wikipedia så är det en bra referenspunkt. Wikipedia är världens största uppslagsverk, kollaborativt skapat av många människor. Idag finns det 250 olika språkversioner och totalt över tolv miljoner artiklar.

    En wiki, ett internt Wikipedia om ni så vill, skulle alltså kunna bli en kunskapsdatabas som företagets alla medarbetare tillsammans skapar och underhåller. Tips på hur olika uppgifter kan utföras på bästa sätt, erfarenhet från olika kunder och så vidare. Helt enkelt ett Wikipedia som enbart fokuserar på just företagets bransch. Webbhotellet Binero är ett företag som förstått det här och använder en wiki som en typ av kundsupport, artiklarna innehåller lösningar på olika problem som kan uppstå. Den största delen av innehållet står Binero för men även kunder är välkomna att ändra och lägga till artiklar.

    Så, sociala medier är alltså något bra?

    Kort svar: Ja.

    Längre svar: Självklart, men alla företag kanske inte är redo än och omställningen kommer ta lite tid. Om ett par år så kommer det finnas tonvis med lyckade case som beskriver hur sociala medier både har förändrat sättet att arbeta men även förändrat det magiska ”ROI:et” positivt. Det företag måste bestämma är om de vill vänta eller vara med och leda utvecklingen.

    Johan Wigmo har precis fått ut sin fil.kand i Informationslogistik, kandidatuppsatsen handlade om hur sociala medier kan användas i ett marknadsföringssyfte. Vanligtvis bloggar han på den egenbetitlade bloggen, men har nyligen blivit erbjuden att joina nystartade SocialMedias. Se Johan.Wigmo.info för kontakt.

  • HR och sociala medier

    Debatten om användandet av sociala medier som marknadsföringskanal har skjutit fart ordentligt den senaste tiden. SvD hade en artikelserie vid årskiftet rörande politikers användande av sociala medier. Detta har lett till en intensiv debatt i bloggar runt om på nätet. Ett av de bästa inläggen i frågan tycker jag Johan Ronnestam har gjort och det är väl värt att läsa även om man inte är politiker. Nog om politikerna.

    Hur kan vi som HR-människor använda sociala medier?

    Såsom jag ser det finns det ett par klara fördelar att använda sociala medier för HR, jag listar dem nedan och försöker mig på kvalificerade gissningar om framtiden.

    • Varumärkesbyggande/värdegrunder – Att kommunicera värdegrunder och varumärke blir allt viktigare. Vill ert företag attrahera de bästa i framtiden är nätet och sociala medier platsen att finnas och synas på i. Viktigt att poängtera att sociala medier inte bara omfattar ”de vanliga” ställena såsom Twitter, Blog och Facebook utan också ställen som Slideshare, Youtube, Bambuser och linknande.
    • I rekrytering – Google, Facebook och Twitter blir referensverktyg. Vilket företag blir först med att kräva att den anställde ska bli kompis med företaget på Facebook så att företaget får insyn i personens liv? Twitter och Facebook blir headhunting platser.
    • Intern kommunikation – Facebookgrupper blir intern kommunikationskanaler. ”Alla” finns redan där och är bekväma med gränssnittet, lätt för företagen att skapa en exklusivgrupp där endast anställda är med. Finns redan flertalet sådana grupper på Facebook, jag tror vi bara har sett början.
    • Lyssna – att bara passivt höra vad som sägs om företag? Är kunderna nöjda med företaget? Är det någon avdelning som nämns speciellt? Sociala medier blir ett analysverktyg för att mäta både kundnöjdhet och medarbetarnöjdhet.
    • Engagemang – för att bli accepterad och framgångsrik i sociala medier krävs att företaget på allvar ger sig ut i de sociala medierna. Att man avsätter tid och pengar på att faktiskt delta i de digitala  strömmarna. Satsa på kvalité.

    Det ska tilläggas att jag inte är någon expert på vare sig HR eller sociala medier men det här är vad jag tror, vad tror du?

    På HR Sverige diskuteras sociala medier flitigt – delta gärna i debatten!

    HR och Facebook – hur ska det gå?

    Korsningen rekrytering och sociala medier

    Behöver du hjälp med sociala medier & HR? Kontakta då mig.