Under min föräldraledighet med min lilla bebis som i dagsläget är 9 månader inser jag att jag inte helt har checkat ut från jobb- och karriärstankar. Att en så liten krabat kan ge liv åt så många HR-teorier hade jag inte väntat mig 🙂
Inspirera, motivera, feedback, beröm.
När jag ska lära lilla sonen något, kanske att vinka, leka tittut eller att ställa sig upp så finns inget utrymme för piska, straff, eller negativ kritik. Att stå på sidan och heja på, gå framför och visa, berömma, le uppmuntrande och ställa fram lockande leksaker är det ända som hjälper. När vi gå-tränar kan jag inte kliva in med kritik så fort han sätter sig på rumpan för att han tröttnat eller inte riktigt vågar prova ta ett steg framåt. Och är det inte så vi även vill att våra chefer och kollegor ska behandla oss? Med stöttning och hejarop vågar vi prova nya saker och ständigt utveckla oss själva, höja vår prestationsnivå. Det är alltid lättare att lära sig något man tycker är roligt, och sällan är det roligt när någon kritiserar och klankar ner på vad och hur man gör.
Sträva efter förbättring, inte perfektion.
När babyn är ca 3 månader är det dags att introducera smakportioner, vart eftersom går dessa gradvis över till större portioner och med mera bitar. Målet är att barnet själv ska kunna äta maten och uppskatta olika smaker. När barnet ska lära sig att äta är misstag en pedagogisk metod. Att det kladdas lite utanför munnen är faktiskt bara bra. Detta ska inte föräldern snabbt torka bort. Istället ska kladdet få sitta kvar, detta uppmuntrar barnet att lära sig använda tungan för att slicka bort det själv. Genom att barnet får känna på maten med händerna, upptäcka dess textur och smak kan vi skapa matglädje. Från att barnet är 3 månader och börjar uppleva maten på detta nya sätt och fram tills att det lär sig äta själv är en lång process där vi hela tiden måste se till förbättring och inte perfektion. Genom att ha en misstags-tillåtande kultur uppmuntrar organisationer sina medarbetare att våga utvecklas, förbättras och lära sig nya saker. Att lära sig måste få handla om att inte kunna, därav kan inte perfektion förväntas – bara ett hopp om förbättring. Och misstag är en kunskap i sig! Vare sig det handlar om en kunskap om hur och att inte göra något igen, eller en kunskap som är användbar i andra situationer. Att min baby lär sig använda tungan för att slicka bort maten som av misstag hamnat runt munnen är även bra då vi ska göra roliga grimaser, lipa eller sträcka ut tungan när vi är hos doktorn.
Bra sömn gör gott.
När vi är utvilade får vi bra dagar, skrattar mer och lär oss mer. Sömn och vila är ett essentiellt behov för att vi ska orka med livet. Ju bättre vila, desto bättre utveckling. Den här punkten är så självklar, ändå upplever många i min bekantskap att de går på ständigt högvarv på jobbet, fikarasterna försvinner och lunchpausen utförs bäst vid skrivbordet framför datorn.
Att vara närvarande och närvarande.
Jag kan vara närvarande för att se till så att min son inte vrider på spisplattorna, får mat i magen och blöjan bytt. Sen kan jag vara närvarande, inte bara rent fysiskt utan även med hela mig och mitt engagemang. Sällan nöjer sig babyn med min enkom fysiska närvaro. Han har ett tydligt behov av att interagera genom kommunikation, lek och mys – det är då han trivs som bäst. Vid ett fåtal tillfällen under dagen räcker det med den enbart fysiska närvaron, men det är ofta i de situationerna jag kommer på att – Oj då, nu har det varit tyst lite för länge, vad har han nu hittat på?! Det är då han kan ha kommit på hur man klättrar upp på soffan – vilket han aldrig gjort tidigare, och lyckats riva ner blomkrukan så att all jord nu vackert pryder den nyinköpta soffan. Och nu när sonen lärt sig krypa är min tillgänglighet väldigt viktig. När han kryper iväg på upptäcktsfärd i huset handlar det inte bara om at
t jag måste vara säker på att han inte kan utsätta sig själv för något farligt, han måste också veta vart jag finns om han blir orolig eller rädd för något. Även om han väljer att krypa ifrån mig måste min trygghet finnas tillgänglig närhelst den önskas. I dagens mer mobila, globala och flexibla organisationer ställs högre krav på att våra chefer finns tillgängliga och med en engagerad närvaro. Att det fysiska rummet har antagit en annan form gör inte att de centrala behoven av närvaro och tillgänglighet har försvunnit. För att en chef ska kunna tillåta sina medarbetare att prova nya sätt och vägar krävs det också att chefen är närvarande nog att kunna fånga upp medarbetaren när den är på väg åt fel håll eller hjälpa den upp på vägen när diket närmar sig. Denna chef måste också finnas tillgänglig för de gånger denne själv inte ser att diket närmar sig men medarbetaren anar det.
Tillåt och uppmuntra självständighet.
När vi besöker Öppna Förskolan är jag en riktigt stolt mor. Min son är nämligen väldigt självständig och inte ett dugg blyg eller mammig eller pappig. När vi kommer dit och jag sätter ner honom på golvet kryper han ofta snabbt iväg till andra sidan av rummet för att titta på och prova en ny leksak, eller bort till barnet som sitter på sidan om i knät hos en av sina föräldrar. I dessa situationer går jag inte och hämtar honom och sätter honom i knät eller bredvid mig, jag försöker inte heller styra honom till att leka med vissa barn eller leksaker. I denna miljö finns det möjlighet att uppmuntra självständighet och nyfikenhet – att vingklippa honom i hans beslut här vore att sätta sig emot hans nyfikenhet, kreativitet, framåtanda och självständighet. Om sonen skulle vara på väg mot en knivlåda skulle jag självklart ingripa direkt utan tanke på att det innebar att vingklippa honom – säkerhet först såk
lart. Som chef så måste man kunna delegera och dirigera arbetet och medarbetarna – men även kunna ge utrymme för och uppmuntra till självständighet. Om dina medarbetare alltid intar samma position som du i alla frågor, inte vågar prova nya vägar, om du hela tiden pekar dem åt ett visst håll – hur ska ni då kunna utvecklas på bästa sätt? Inte missa nya influenser, chanser, öppningar? Anställer du medarbetare som är kreativa, drivna och självständiga, döda då inte dessa egenskaper genom att detaljstyra, vingklippa och placera dem i ett färdigmöblerat fängelse.
Tydliga strukturer skapar flöde.
När vi får en bra struktur i vardagslivet (även kallat rutiner av småbarnsföräldrar) så har vi mycket lättare att komma in i ett härligt flow där allt bara faller på plats naturligt och med mer glädje och lättsamhet. Sen kommer det då och då någon fas som bryter detta flow och ställer krav på nya rutiner och fram tills att dessa är skapade och verkligen sitter så blir det lite stökigare, mer frustration och krångel. På samma sätt kan struktur skapa möjlighet för ett givande flow i en arbetsgrupp och organisation. Alla vet vad som ska hända och av vem, missuppfattningar minskas och vi blir mer effektiva. Och när vi i detta positiva flöde lägger vår tid på rätt saker, istället för att slösa tid på att fundera på vem som gör vad eller varför inte gör det, så blir det också lättare att hantera oväntade saker som dyker upp på vägen.
Föräldraledighet= en alternativ ledarskapsutbildning?
Med detta menar jag inte att alla föräldrar automatiskt är chefsämnen eller att man måste varit hemma och bytt bajsblöja för att vara en bra chef. Men helt klart upplever jag att jag har utvecklat ett antal egenskaper och blivit ett antal erfarenheter rikare under denna period – en tid med prövningar som gjort mig mer förberedd (och motiverad) att anta en chefsroll i framtiden. Att prioritera och organisera i ett kaos av blöjbyten, kolik, babysim, tandsprickning, växande berg av smutstvätt, mat ÖVERALLT förutom i bebisens mage, lekparksbesök, sömnbrist, playdates och BVC-besök – att hitta och skapa lugn och struktur i detta har varit en positiv utmaning. Och på ett smått paradoxalt sätt upplever jag mig som en mycket lugnare person nu än innan jag fick barn. Att ta fram de pedagogiska och entusiasmerande egenskaperna när man helst har velat dunka huvudet i väggen har varit långt ifrån lätt. Men att
ans så tacksam jag är över denna erfarenhet. Tålamod, engagemang, pedagogik, positivitet, tydlighet, organisering – nog är detta något jag kommer ha nytta av i en framtida chefsroll? Arbetslöshet, föräldraledighet, längre sjukskrivning – de finns en del chefer som rynkar på näsan inför arbetssökande med dessa erfarenheter på sina CV:n. Jag tror att dessa chefer går miste om en otrolig kunskap och kompetens och jag hoppas att detta inlägg får åtminstone en av er att tänka om där ute.
Det är ett gästbloggsinlägg av Anna Stidelius. HR är Annas passion och hon brinner lite extra för rekrytering och employer branding. När hon får vara delaktig i en rekrytering som leder till att kandidaten får ta ett önskat nästa utvecklingssteg, teamet får en saknad länk till sin kedja på plats och organisationen får siffrorna att blomstra – då slår hennes hjärta dubbla slag.Just nu är hon föräldraledig med en underbar son till och med december 2013. Vill du också gästblogga? Skicka in din text här.
Bild flickr/ Adrian Dreßler
