Etikett: Åsikter

  • HR och sociala medier

    Debatten om användandet av sociala medier som marknadsföringskanal har skjutit fart ordentligt den senaste tiden. SvD hade en artikelserie vid årskiftet rörande politikers användande av sociala medier. Detta har lett till en intensiv debatt i bloggar runt om på nätet. Ett av de bästa inläggen i frågan tycker jag Johan Ronnestam har gjort och det är väl värt att läsa även om man inte är politiker. Nog om politikerna.

    Hur kan vi som HR-människor använda sociala medier?

    Såsom jag ser det finns det ett par klara fördelar att använda sociala medier för HR, jag listar dem nedan och försöker mig på kvalificerade gissningar om framtiden.

    • Varumärkesbyggande/värdegrunder – Att kommunicera värdegrunder och varumärke blir allt viktigare. Vill ert företag attrahera de bästa i framtiden är nätet och sociala medier platsen att finnas och synas på i. Viktigt att poängtera att sociala medier inte bara omfattar ”de vanliga” ställena såsom Twitter, Blog och Facebook utan också ställen som Slideshare, Youtube, Bambuser och linknande.
    • I rekrytering – Google, Facebook och Twitter blir referensverktyg. Vilket företag blir först med att kräva att den anställde ska bli kompis med företaget på Facebook så att företaget får insyn i personens liv? Twitter och Facebook blir headhunting platser.
    • Intern kommunikation – Facebookgrupper blir intern kommunikationskanaler. ”Alla” finns redan där och är bekväma med gränssnittet, lätt för företagen att skapa en exklusivgrupp där endast anställda är med. Finns redan flertalet sådana grupper på Facebook, jag tror vi bara har sett början.
    • Lyssna – att bara passivt höra vad som sägs om företag? Är kunderna nöjda med företaget? Är det någon avdelning som nämns speciellt? Sociala medier blir ett analysverktyg för att mäta både kundnöjdhet och medarbetarnöjdhet.
    • Engagemang – för att bli accepterad och framgångsrik i sociala medier krävs att företaget på allvar ger sig ut i de sociala medierna. Att man avsätter tid och pengar på att faktiskt delta i de digitala  strömmarna. Satsa på kvalité.

    Det ska tilläggas att jag inte är någon expert på vare sig HR eller sociala medier men det här är vad jag tror, vad tror du?

    På HR Sverige diskuteras sociala medier flitigt – delta gärna i debatten!

    HR och Facebook – hur ska det gå?

    Korsningen rekrytering och sociala medier

    Behöver du hjälp med sociala medier & HR? Kontakta då mig.


  • Bemanningsföretag: traditionalistisk trygghet eller arbetskraftsflexibilitet

    Igår så publicerade sex LO-förbund en debattartikel i DN gällande avtalsrörelsens hantering av intåget av bemanningsföretag. Företaget Urban Outfitters är ett tidsnära exempel som fått sin beskärda del av utrymme i media och den publika debatten.

    Är det rätt att säga upp sin personal och sedan erbjuda samma personal anställning genom bemanningsföretag? Är det bara ett skandalöst kringgående av LAS? Vad blir effekterna och hur ska denna trend tolkas? Dessa är bara ett fåtal av de frågor som väcks från endera sidan i diskussionen.

    Facket skulle inte vara facket om inte tonläget tangerar mot det överdrivet dramatiska och polemiska. Istället för att se hur hemskt alla medlemmar (som vi vet är på dalande trend) kommer få i ett framtida samhälle färgat av korttidsanställningar genom bemanningsföretag så finns det inte ett spår av reflektion kring vilka positiva effekter förändringen kan medföra.

    Det finns flera andra artiklar som tar fram en viktig poäng i bemanningsföretagens påverkan på den svenska arbetsmarknaden. Låt oss för en sekund anta att arbetsmarknaden inte är statisk, utan snarare präglas av kontinuerlig dynamik. Omvärlden förändras och samma krav och förväntningar som ställdes för 10 år sedan kanske inte längre är desamma. För att spä på föränderligheten så innebär informationssamhället i större utsträckning att företags möts av en omväxlande marknadsplats inom vilken de är aktiva. Traditionell syn på att här i sverige så ska allt minsann vara som det var förrut stryper möjligheterna till utveckling. Den synen anser jag kommer från facken i stor utsträckning. De är pådrivare av en debatt som syftar till oföränderlighet, och kan karaktäriseras som naiv.

    Vikten av kunskap ökar, och utbildning blir ett måste för att ta del av företagscentrala funktioner. För unga utan den formella utbildningen så sänker bemanningsföretagen tröskeln för att komma in i företag och skaffa sig den ack så viktiga arbetslivserfarenheten som värderas högt av arbetsgivare. Om (OM!) nu det är så att endast 11% av Sveriges befolkning anser bemanningsföretag vara något positivt så hoppas jag verkligen att dessa 11% är de som annars har det svårt att komma in på arbetsmarknaden och förstår och uppskattar den möjligheten som nya anställningsformer kan medbringa.