Vi kan allt oftare läsa i populär management litteratur att ledare ska leda med hjärtat.
Detta ställs ofta i kontrast till att leda med hjärnan.

Ledarskap är ett vitt begrepp, i mångt och mycket handlar det om att kommunicera, fatta beslut och med olika strategier verkställa dessa. Det finns en uppsjö av definitioner av vad ledarskap är, de flesta inom ledarskapssfären verkar dock vara ense om att det handlar om en process där syftet är att påverka och motivera att nå individuella eller gruppmål.

Jag tror att dessa tendenser mot det mer ”hjärtliga” ledarskapet i management litteraturen har sitt ursprung i en reaktion mot det mer rationalistiska synsätt som tidigare präglat organisations och management teorier. Dessa rationalistiska teorier har saknat det mellanmänskliga perspektivet och fokuserat på nyttooptimering på ett ”kyligt” sätt, vilket kan relateras till ett mer ”hjärnstyrt” ledarskap.

I vårt utvecklade samhälle har vi blivit alltmer självständiga och mindre beroende av en viss arbetsgivare. Vår kompetens har ökat och de generationer som nu kommer ut på arbetsmarknaden kommer att kräva direkt återkoppling på sitt arbete, om de inte får det går de vidare till nästa arbetsplats. Det var ett tag sedan medarbetare i sina arbetsliv strävade efter en guldklocka för lång och trogen tjänst. Denna utveckling har lyckligtvis medfört i högre grad ett person och situations anpassat ledarskap.

Ett exempel på det mer ”hjärtliga” ledarskapet är den alltmer populära strategin, Management by walking around. Detta innebär att ledaren i högre utsträckning strosar omkring i organisationen och stämmer av läget, tar pulsen på verksamheten och är tillgänglig och delaktig. Ledaren är med under arbetsprocesserna och ser inte bara slutresultatet utan arbetet bakom och vägen dit.

Darwins teorier har nyligen med all rätta ifrågasatts, det kanske inte är så att det är de starkaste ledarna som överlever (blir de framgångsrikaste) utan de vänligaste (kindest). Inom Survival of the kindest teorierna kan man läsa att desto mer du ger, desto högre respekt får du. Som ledare är den grad av respekt du uppnår enormt viktig för vilken acceptans (legitimitet) dina beslut möts av.

Ett annat sätt att se på ledarskapet utifrån ett ”hjärt eller hjärnperspektiv” är att diskutera ledarskap såsom uppgiftsorienterat eller relationsorienterat. Det förstnämnda går enklast att relatera till det rationalistiska och det senare till det ”varmare” mellanmänskliga ledarskapet. I en ledares uppgift ligger allt som oftast att kommunicera beslut som stöter på ett stort motstånd. Det kan handla om att skära ner ett större antal tjänster eller genomföra onorganisationer.

Vem avgör hur en ledare leder? Ledarskap per definition kräver följare och det är dessa som bedömer ledarskapet. Oavsett vilken orientering en viss ledare har så är det hur dennes kommunikation uppfattas/tolkas sina följare (medarbetare) som är avgörande för om ledaren kommer lyckas eller ej. Detta antagande kan styrkas av de senaste årens fokusering på just det kommunikativa ledarskapet.

Vi ska inte heller glömma att en ledare har (eller i alla fall bör ha) ett helhetsperspektiv. Ett beslut kan verka vara ofördelaktigt för en specifik medarbetare/avdelning men gynnsamt för organisationen och helheten.

Nyligen lyssnade jag på SAS VD Rickard Gustafsson på Chefsgalan. Han pratade om den turbulenta tid de haft som ledare nyligen. De fattade beslut som skulle missgynna samtliga anställda, mindre pengar i plånboken, men vad var alternativet? Alternativet var att organisationen inte skulle överleva. Var detta ett beslut fattat med hjärna eller hjärta?

Mig veterligen kan man inte fatta beslut med hjärtat, utan det är med hjälp av våra kognitiva förmågor vi gör våra bedömningar och dessa är lokaliserade i vår hjärna. Det pratas även om att man ska gå på sin magkänsla vid tex anställningsförfaranden. Magkänslan är inget mindre än ett uttryck för våra tidigare erfarenheter i form av minnen som lagras i våra hjärnor. Dessa minnen är kanske inte knivskarpa utan snarare något diffusa. Därför omskrivs de till känslor. Jag tror att det är just känsloaspekten man vill åt när det handlar om att leda med hjärtat.

Även dessa känslor hittar vi i våra hjärnor. Sammanfattningsvis kan man alltså bara leda med hjärnan, det behöver däremot inte vara kallt, opersonligt och otillgängligt utan kan lika ”hjärna” vara varmt, personligt och tillgängligt.