Idag gästbloggar Micael Holmström på HR Sverige-bloggen. Micael arbetar som affärsområdeschef inom IT på Academic Work. 

Det har aldrig funnits så många guider, instruktioner och lathundar över hur man skriver ett CV och personligt brev. Alla rekryteringsföretag med självaktning kör CV skolor i parti och minut och LinkedIn har minst en artikel om dagen på temat. Här är det extra intressant att notera det faktum att LinkedIn artiklarna påfallande ofta har en negativ ansats. ”10 vanliga misstag när du skriver ett personligt brev” är en typisk rubrik (fast på Engelska förstås).

Syftet är naturligtvis gott och målsättningen är att hjälpa fler personer att antigen få ett jobb alternativt att få ett nytt jobb. Problemet är dock att en kandidats CV och personligt brev tenderar att bli mer generiskt och tråkigt för varje guide hen läser. Till slut finns det bara en urvattnad, blek, kopia kvar av originalet som är så standardiserad och politiskt korrekt att den passar in på alla och ingen kandidat samtidigt. Detta gäller både CV och personligt brev men känns av förklarliga skäl extra allvarligt/tråkigt när det gäller just det personliga brevet. Det är ju i det personliga brevet där jag som rekryterar får min första chans att lära känna personen bakom ansökan och då vill jag verkligen ”höra” personen bakom brevet tala till mig i texten.

Nu kanske du undrar om jag har några exempel som jag kan dela med mig av? Även om jag inser både risken och ironin i att presentera ett ”bra exempel” i en artikel som precis har kritiserat guider och deras effekter så är svaret ja, jag har ett jättebra exempel! Nedan har jag inkluderat en ansökan som kombinerar CV och personligt brev på ett briljant sett. Detta är originalbrevet i sin helhet och jag har endast ändrat olika namn som nämns i brevet (personnamn, företagsnamn, produktnamn etc.).

Det som i min mening gör detta till ett så bra exempel är framförallt två faktorer.

  1. Jag får verkligen en bild av vem ”Joe” är som person och hur det skulle vara att jobba med honom.
  2. Det går verkligen inte att ta miste på ”Joes” engagemang och hans genuina intresse.

Samtidigt misstänker jag att det finns engagerade personer som läser detta som med stor sannolikhet kan bryta ner brevet i beståndsdelar och ifrågasätta hela eller delar av det. Skall man t.ex. lista saker som man ”totalt suger på” eller att man ”badar regelbundet”? Frågan är naturligtvis inte irrelevant men det viktiga är helhetsintrycket och med tanke på att ”Joe” blev erbjuden jobbet mindre än en vecka efter att han skickat in ansökan så måste man väl ändå anse att det var 100% perfekt för ändamålet?

/ Micael Holmström

P.S. Naturligtvis har ”Joe” godkänt att jag publicerar hans brev i detta samanhang D.S.

Hej

 Råkade se er annons om systemutvecklare till ”företaget”.

Ett ljus i mörkret. Ni använder assembler. Jag som trodde att det var över.

Mitt namn är ”Joe” och jag arbetar på ”företaget” i ”stad”, där jag varit sedan tidernas begynnelse, eller i alla fall sedan början av åttiotalet, vilket för många nu för tiden är samma sak. Eftersom jag började min bana inom mjukvarutuveckling med Metric-85 och IBM PC, så bjöds ingen utvecklingsmiljö värd namnet, och BASIC-kompilatorerna var med förlov sagt en smula kryckiga med avseende på prestanda.
Allt skrevs i assembler. En ljuvlig tid.

Under mina år här har jag deltagit i utveckling av 5 ”abrabakylpentylatorer”, och jag har ansvarat för design och kodning av ”systemen” till samtliga svenska vetenskapliga ”abrabakylpentylatorer” från ”XXX” till ”YYY”. (Det är bara fyra totalt, men ”samtliga” låter maffigare, tycker jag.)
Användargränssnitten skrevs i Turbo Pascal, och kärnan i assembler.
Vi körde på DOS, och jag skrev realtids-extensions till detta vackra OS, interruptdrivna residenter som skyfflade data och kommando över IPX mellan de maskiner som ingick i klustret.
Jag har utvecklat drivrutiner för lejonparten av våra interfacekort som vi byggde för PC, och jag har utvecklat hundratals programvaror för datatagning, distribution och analys av vetenskapliga data och vanliga bilddata.

Jag har de senaste tre åren gått över till C++ och Visual Studio (efter 20 år med Turbo Pascal och Delphi) och har väl börjat vänja mig.
Men låt mig nu lista mina talanger och mina tillkortakommanden.

Jag har svart bälte i:

– x86 assembler Upp till Penta. Har bökat en del med MMX, dock inte med SSX.
– Nätverk UDP/IPX/IP. (Och då menar jag inte att jag kan göra systemanrop. Jag har gjort egna Eathernet-frames när det har behövts)
– Serieprotokoll, 232/422/485/ARINC.
– TP/Delphi

Jag är ganska bra på:

– C/C++ (Microsofts dialekt)
– att designa enklare hårdvara, (övervakningselektronik, analoga vakthundar etc. (Och jag kan löda ihop joxet också.))
– att sköta ett oscilloscop och en spektrumanalysator. Och jag förstår vad jag ser på skärmen.

Jag suger totalt när det gäller:

– Linux (Fördärvade min laptop med en ”Puppy” och har liksom blivit lite rädd.)
– Databaser. (Använder Pervasive i ett system, men går via SQL. Har inte en susning om hur en databas fungerar internt.)
– Java, C#, SmallTalk, Fortran, Phyton etc.

Jag är ”XX”, i hyggligt skick, har inga sjukdomar eller krämpor, jag är i princip gift, badar regelbundet, snusar, klär mig illa, är i högsta grad självgående och föredrar weissbier framför IPA.

Jag har också ett tjusigt, vilsamt och välbetalt arbete, så jag blir inte billig.
Om man vill veta mer, så finns information att få på:

Skulle du anställt Joe?