Tre år har jag spenderat på Uppsala universitets diverse vetenskapliga institutioner. De tre åren har förändrat mitt liv på många sätt. Jag har framför allt en ruskigt fin kandidatexamen i arbetslivsinriktad sociologi. Men man ska vara medveten om att personalvetarutbildningarna skiljer sig åt med råge mellan de olika lärosätena. I Uppsala fann jag förutom en galet mysig stad med stark studentnärvaro ett universitet med status, kunskap… och traditioner. Ibland känns det som att det sitter i väggarna på de gamla tjusiga byggnaderna, och det är klart, har man funnits sedan 1400-talet har man väl en viss tyngd…

Den traditionella synen på universitetsutbildning och kunskap må vara fyrkantig och i vissa ögon omodern, men det har gjort mig extremt teoretiskt förberedd. Men det kan också finnas nackdelar med att göra på ett visst sätt bara för att det alltid varit så. Min upplevelse av brist på kommunikation mellan de olika vetenskapernas institutioner är tyvärr alltför sanningsenlig. Min känsla av avsaknad av praktisk förberedelse, till exempel genom en praktikperiod, är också den verklig. I den ”riktiga världen” ska ju arbete trots allt utföras praktiskt.

Trots allt håller universitetets utbildning hög kvalitet, jag har fått en bred och allmänbildande utbildning, jag är teoretiskt kunnig och framför allt så har dessa tre år givit mig en grundläggande förståelse för och en kunskap om människor – i förlängningen personalfrågor. Att inte riktigt kunna greppa vad man faktiskt och konkret lärt sig överskuggas av känslan att faktiskt ha utvecklats som person både kunskapsmässigt och personlighetsmässigt. Rätt tänk är viktigare än man kan tro! Utbildningen har givit mig en grundläggande förändring på djupet, typ det finaste sättet att lära liksom.

Frågan är hur lärosätesstyrt detta är, eller ämnesvalsstyrt för den delen. Men funderar du på att ge dig in i en personalvetarutbildning så rekommenderar jag dig i alla fall att granskande undersöka alternativet. Det kan vara värt att titta lite närmare på de olika lärosätenas utbildningar och reflektera över vad man faktiskt värderar i sin utbildning, oavsett om det är arbetsmarknadsanknytning, internationell status eller närhet till mamma och pappa. Tveka inte heller att fråga andra om deras upplevelser, för lika olika som utbildningarna må vara, lika olika är vi som människor!