Under lunchen idag hade jag en väldigt intressant diskussion med en kompis. Vi kom in på ämnet sociala medier och varför man bör vara med på tåget. Jag berättade för honom att vi på iNEED har rekryterat 4 personer via Twitter bara den senaste månaden. Detta genom att bygga upp ett allt större nätverk av människor som har förtroende för det vi håller på med. Skälen till att finnas med på den sociala arenan är många, att välja utanförskap är att ge andra människor en fördel i alltför många aspekter.

En av våra gemensamma vänner blev nyligen av med sitt jobb och vände sig bland annat till mig för att få lite tips. Han har valt att stå utanför FB, Linkedin och alla andra sociala kanaler. Hans dilemma är inte bristen på kompetens, snarare bristen på sociala kontakter. Trots att han är socialt superbegåvad och en ambitiös och duktig kille, så är hans kontaktnät alltför begränsat. Detta ligger honom i fatet nu när han är på jakt efter ett nytt jobb. Dessutom kommer det sannolikt att ytterligare ligga honom till last när företagen kommer att göra en bakgrundskontroll på nätet och knappt hitta någon information om  honom.

Under de åren jag själv har varit aktiv i olika forum har jag lärt mig oerhört mycket. Det existerar regler och vett & etikett, precis som i riktiga livet, även om man till en start inte riktigt förstår ”språket”. Det är en viss chargong och det sociala spelet kan ibland verka oförståeligt. Jag vet inte hur många gånger jag har fått kommentarer från kompisar om hur ”ointresserade de är av att veta vad någon äter till middag”.  Varför skriver då vissa vad de äter till middag? Jo det känner ett behov att berätta det och därmed få dela med sig av sin vardag. Oavsett hur spännande eller ickespännande våra liv är, så finns ett behov av att dela med sig, att få bekräftelse och att få göra sin stämma hörd. Facebook är egentligen inget som skapar något, det tillgodoser bara ett grundläggande behov som nästan alla av oss har.

Twitter som kanal, tillfredsställer på ett mycket snabbare sätt detta behov genom att man konstant delar med sig av allt. Det handlar om att vara intressant, rolig, nyttig, informativ, känd eller något annat som gör en spännande. Om man konstant är tråkig och inte delar med sig väljer folk att avfölja en, vilket kan tolkas som att bli avvisad. Detta är något som ingen aktiv twittrare tycker om, oavsett om man erkänner det eller inte. Vad är då vitsen med att hålla på med allt detta? Kontakter, kontakter och återigen kontakter! Helt plötsligt kommer du att skapa dig själv ett nätverk som spänner över yrkeskategorier, åldersgrupper med geografisk spridning där allt är möjligt. Du kommer att upptäcka en hjälpsamhet av sällan skådat slag och att världen är en bra mycket bättre plats än du egentligen trodde. Kontaktnätet som byggs upp kommer att bana väg i riktningar du inte trodde, vilket i sig är väldigt spännande. Människor du inte trodde dig ha något gemensamt med kan visa sig vara fantastiska, spännande och jätteintressanta. Fördomarna kommer att ställas på ända och det om nåt är positivt.

Att förena det sociala samspelet kan också visa sig vara ditt karriärmässigt bästa trick. Att förena nytta med nöje, berika sitt liv och allt detta till priset av 0 kronor måste väl ändå vara för bra för att vara sant?! Svaret på den frågan är otvivelaktigt nej!

Har du inte förstått vitsen med sociala medier, är du helt ointresserad av andra människors matvanor eller nöjen, tycker du att andra människor är jobbiga för att de håller på med mobilen. Oavsett vad du tycker, sätt igång att delta i det sociala spelet. Det kommer att ge dig utbyte i någon form, oavsett karriär, vänskap eller något annat. Gör det nu, sitt inte och vänta!

Relaterade inlägg:

1. HR och sociala medier
2. Effektivisera mera med sociala medier
3. Arbetsrätt och sociala medier

Jag tycker alltid det är kul när engagerade människor inom en profession går samman, nätverkar, delar med sig och berikar varandra med nya perspektiv. Så även inom HR. Men det finns en fara i att bara diskutera med människor inom samma sfär som dig själv.

De senaste veckorna har onsdagar inneburit en samlingspunkt på Twitter för människor som vill prata HR. Under hashtaggen #hrsve har människor inom HR såväl som folk inom helt andra verksamheter deltagit, argumenterat och sagt sitt om olika ämnen gällande HR-området. Allt ifrån rekryteringsförfarandet, ledarskap, etik & moral till anställningsformer och löner.

Hashtaggen #hrsve har de senaste 3 onsdagarna hamnat 5:a, 4.a & 3:a som mest använda hashtagg i Sverige under respektive onsdag. På drygt en timme har taggen används drygt 1000-1200 gånger per tillfälle, ett omfång som inte bara är förvånande och mycket mer än vad jag trodde för 5 veckor sedan när #hrsve drogs igång – det signalerar också en ny lättillgänglig form för att dela med sig, att bjuda in till de yrkesverksammas dagliga frågor, tankar och resonemang. Jag vill ta tillfället i akt att tacka alla personer utanför HR som berikar de diskussionerna med andra perspektiv och nyanserar diskussionerna. Värdefullt!

I det senaste numret av branschtidningen Personal & Ledarskap kan man på sida 12 ta del av en tillträdande  styrelseledamots, Tobias Lennér, tankar gällande sin och HR-föreningens roll. Bland annat ställs frågan; ”Hur ska HR bli mer synligt både i och utanför organisationen?”

Svaret från den nyinvalde ledamoten i HRs branschförening löd (underförstått något redigerat av P&Ls reporter):

”Det har jag inget bra svar på, däremot tror jag det kan hänga ihop med svaret innan, att i den mån det går visa mätbara värden. Det underlättar synligheten.”

Jag håller med – det är bra att mäta de insatser som görs i ett företag – alla funktioner har det trycket på sig, det behovet. Men. För att  synliggöra vad HR gör och öka förståelsen för det arbete som bedrivs av HR-personer så anser inte jag att man enbart borde blicka inåt. Man borde istället öppna upp, bjuda in till dialog, dela med sig. Det ger på riktigt andra en möjlighet att skapa sig en förståelse för vad HR-folk egentligen sysslar med (för det vet inte speciellt många) och det driver förändring på sikt. Alla insatser som bara sker inom ett företag eller stängt inom profession på nätverksmöten, HR-afterworks, HR Sverige etc riskerar att bli en insats/produkt som bara riktar sig mot HR-folk. Som redan förstår vad HR är. För mig är #hrsve ett konkret steg ur den ankdamm som det ibland talas om som en beskrivning av HR-professionen.

Jag tycker det är beklagligt att vår profession till stor del driver opinion på samma sätt som för 20 år sedan. Möjligheterna idag är så många fler.

Det gäller inte bara för HR. När startar någon tex. ”reklam-timmen” (#reksve) på Twitter? Bjud in till dialog!

Relaterade inlägg:

1. Rekrytering via Twitter
2. Twitter, oh Twitter.
3. Chefsrekrytering, är det värt något?

Att rekrytering via sociala medier är ett hett ämne råder det ingen tvekan om. Vi kan läsa om hur man ska bygga upp sin nätprofil något som jag själv varit med och gett tips kring i tidningen Studentliv. På den andra sidan av myntet, det vill säga rekryterings-sidan, saknas det mig veterligen artiklar, åsikter och how-to:s. Jag ska försöka att på ett överskådligt sätt beskriva hur jag försöker tänka när jag rekryterar via Twitter. För att bäst tillgodogöra sig innehållet bör man ha i alla fall lite kunskap om vad Twitter är och hur det fungerar. Har du inte det rekommenderar jag dig att först läsa Helen Alfvegrens ”Guide till Twitter” och Anna-Carin Carnebros ”Nyckeln till Twitter: prata med, inte till”.

Nedan så skriver jag rekrytering men om vi ska vara ärliga har nog ingen nått så långt att vi genomför hela rekryteringsprocesser genom sociala medier. Det som beskrivs nedan är search-delen av en rekryteringsprocess. När väl kandidaten är lokaliserad då har kandidaten genomgått den sedvanliga proceduren med telefonavstämning, intervju och referenstagning. Bra att bära med sig.

Ok, så du har bestämt dig för att din nästa rekrytering skall ske via Twitter som du har hör att det snackas så mycket om den senaste tiden men hur går du då tillväga? Vi utgår från att du har ett konto registrerat på Twitter som antingen är ditt privata konto eller  ditt företagskonto. Redan här står du inför ett ganska stort val. Om du väljer att göra det via ditt privata Twitter-konto så flyter arbetsliv och privatliv ihop men å andra sidan får du troligtvis lättare att bygga upp och skapa relationer. Gör du det via ett företagetskonto blir det mer kopplat till företaget men å andra sidan får du lite svårare att skapa och bygga relationer.
Jag förespråkar och använder mig själv av det förstnämda.

Som företag är det här en viktig fråga att ta ställning till för sker rekryterande över en anställds privata Twitterkonto kommer värdet och interaktionen att följa med den anställde om denna eventuellt skulle sluta. Sker rekryteringsarbetet över ett privat Twitterkonto får man på något sätt hitta en lösning som gör att informationen som genereras stannar hos företaget. I alla fall tror jag att de flesta företag förespråkar en sådan lösning.

Vilken lösning som än väljs så är det viktigt med dialog. Dina potentiella kandidater kommer inte följa dig utan vidare utan för att bygga upp en skara som följer dig krävs det att du är aktiv och för en dialog med människor. Om ett jobb sprids beror enligt min åsikt vilken relevans den har bland de du följer. Vill du ha viral spridning av dina jobb så bör du rikta in dina tweets och pinga personer inom relevant område. En lite kartläggning av personer är därför att föredra. Det  kan låta krasst men för att enklare hålla koll på sina följare rekommenderar jag att skapa listor på Twitter, på så sätt håller du reda på att X jobbar inom data.

Varje gång jag har skickat ut ett jobb har jag varit noga med att koppla någon form av mätverktyg till den länk jag skickar ut. I början använde jag mig mycket av en tjänst som heter emp.ly som lät mig mäta hur många gånger en länk klickades och hur många gånger den spreds vidare. På så sätt var det enkelt att se om jobbet hade relevans att spridas i mitt nätverk eller inte. Rekordet för spridning av en annons var för en webbutvecklartjänst som spreds vidare 98 gånger och klickades på över 800 gånger. Tjänsten tillsattes senare via en ansökan som kom in just på det här sättet.

Nu på senare tid, när jag börjat jobba på Social Honesty, har jag använt det verktyg vi utvecklat SocialCruiter som gör precis det emp.ly gör plus lite till. Med SocialCruiter kan jag se vem som sprider jobbet vidare och dessutom importera listor från rekryteringsprogram.

För mig har mätbarheten varit viktig, jag har inte vetat vilka kanaler som fungerat och vilka som inte fungerat och jag har hela tiden kontinuerligt följt upp och tittat på vilka jobb som sprids hur. Helt klart spännande att följa hur ett jobb sprids viralt! Dessutom effektiviserar det hela tiden processen att veta vem man ska fråga om hjälp med vilket jobb.

Rekrytering via sociala medier är i sin linda och det här är hur jag har valt att jobba. Värt att notera är att jag inte primärt använder mitt Twitterkonto för att rekrytera utan finns på Twitter för att jag tycker det är väldigt roligt, spännande och lärorikt. På twitter hittar du mig under @jsundlo och jag diskuterar mer än gärna rekrytering via Twitter!

Relaterade inlägg:

1. Twitter & HR
2. Twitter, oh Twitter.
3. Rekrytering från ett HR-perspektiv

Idag fuskade jag på jobbet. Jag tog en längre kaffepaus än vad som är skäligt. Ni som bor i Kalmar med omnejd förstår varför. Vädret inbjuder inte till produktivitet. Jag är människa som reagerar på yttre stimuli. Deal with it.

Nu när det är utrett vill jag komma vidare till något mer intressant. 

Under min långa kaffepaus hann jag läsa Johannes Sundlos inlägg  Framtiden. Jag håller med om det mesta han skriver och ser fram emot framtiden om den blir som Sundlo m.fl. beskriver den. Samtidigt slås jag av att det här är en underbar drömvärld för de som jobbar som rekryterare på bemanningsföretag. Ni vet, de där företagen som växer och frodas just nu och antagligen även i framtiden. De som anställer folk som konsulter och håller dem på någon variant av jour tills ett av deras kundföretag ringer rekryteringsföretaget kl 06.30 och vill ha 15 extra anställda typ nyss för att de just fått en arbetstopp. Då ringer, sms:ar, mejlar rekryterarna runt till sina konsulter och vips har det snabbt lyckats få ihop personalstyrkan som krävs. Det är rekryterarnas arbete. De gör vad de är ålagda av sina kundföretag att göra. För den yrkeskategorin, d.v.s. rekryterarna, är Rekrytering 2.0 o. dyl. något fantastiskt som underlättar deras arbete oerhört.

Men för resten av arbetsmarknaden då? Behöver de ha lika snabb tillgång till en framtida anställd? De små företagen som kanske har råd att anställa en person till, med betoning på kanske. De vill nog fortsätta ha en gedigen kontroll av vem de anställer. De vill nog träffa en framtida anställd vid ett möte istället för att titta på en photoshopad bild på LinkedIn, Twitter eller Facebook. De vill nog fortsätta gå den något mer omständiga vägen. De vill nog hellre ha en anställd som verkligen vill arbeta vid just det specifika företaget, vilket medför att personen ifråga nog får ta sig i kragen och förmå sig själv att skicka in en egen ansökan till den berörda arbetsgivare istället för att bli headhuntad.

Innefattar den verklighetsbild som Sundlo målar upp ett scenario där mindre organisationer inte längre sköter sin rekrytering själva? Där allt som rör rekrytering kommer att vara något som enbart rekryteringsföretag sysslar med?

Relaterade inlägg:

1. Driftighet och lojalitet
2. Dubbla examina
3. Framtiden?

I maj publicerade jag en lista med svenska HR-twittrare.
Det går onekligen att konstatera att vi sett en ökning av HR-människor på Twitter. Det i kombination med att fler har hittat till oss och att jag via Twitter hittat till fler HR-personer kräver en uppdatering av listan men att manuellt uppdatera listan så här på bloggen hela tiden känns som en nästintill omöjlig uppgift. Därför har jag skapat en lista kallad ”Swedish-HR” där jag löpande kommer uppdatera medlemmarna. Är du inte med eller vet någon som du tycker borde vara med? Twittra hashtaggen #hrsvpt till mig (@jsundlo) så lägger jag till dig!

Vi ses på Twitter!

PS. Du har väl inte missat att HR Sverige finns på Twitter? @hrsve är vi. (Vem som har @hrsverige låter vi vara osagt.)

Relaterade inlägg:

1. #hrsvpt
2. Twitter, oh Twitter.
3. Svenska HR-twittrare

Ja, jag vet. Jag har pratat om Twitter förut men den här gången blir det personligt. Inga siffror, inga guider och inga tips på vem du ska följa eller inte följa. Istället blir det en kort summering av mina strax över sju månader på Twitter och hyllning till Twitter.

För Twitter är sannerligen en fantastisk plats. Var annars hittar du en smältdegel av positiva, glada, sociala och trevliga människor som du med bara via ett par knapptryckningar kan kommunicera med? I början gick det om jag ska vara ärlig rätt trögt. Att veta vem man ska följa och hur man ska uttrycka sig på bara 140 tecken var svårt men som med mycket annat blir allt bättre med lite träning och vänliga instruktioner om hur man ska göra. Efterhand upptäcker man guldkorn som i sin tur har guldkorn som i sin tur…och efter ett tag har man ett gäng som man följer och tycker är intressanta. Förhoppningsvis har man också en dialog om både ditt och datt med dem.

Jag har kommit att gilla Twitter för dess enkelhet. Det krävs inga romaner, inga djupa och långa inlägg eller svulstiga beskrivningar om vad du hittat på den senaste timmen. Du har 140 tecken på dig att säga det du vill säga.

Jag gillar också Twitter för det öppna klimatet. Folk är vänliga, sociala och positiva. Att ta del av andras tankar, idéer och åsikter gör att man själv kommer till nya insikter och får nya tankar.

Via Twitter kommer i alla fall jag i kontakt med människor som jag troligtvis inte skulle kommit i kontakt med tidigare. Via fika, luncher och löprundor (!) har vi tagit steget ut från internet och träffat varanda ”på riktigt” vilket ger ytterligare dimension till att ”bara” prata på Twitter.

Det har varit mycket fokus på rekrytering och användning av sociala medier här på bloggen och visst kan man använda Twitter till att rekrytera men här är det långsiktiga och relationsbyggande tänkandet mer värt en det kortsiktiga och ytliga. I dagarna hoppas jag att min första rekrytering via Twitter går i lås och det är en person som jag stiftade bekantskap med i vintras. Det finns förvisso tekniker och trix för att hitta kandidater snabbt men värdet såsom jag ser det ligger i det långsiktiga. I och med att det är i det långsiktiga som vinsten ligger så tar Twitter också tid. Att gå in en gång i månaden och skriva går inte, för att få ut det mesta utav det måste du ge det tid och våga ge dig in i dialoger.

Twitter är bra på många sätt men framförallt annat så är det kul. Och som jag alltid brukade fråga mina skidskolebarn på den tiden det begav sig, ”Vad är det viktigaste när vi åker skidor?! Att vi har kul!” Lika sant när man åker skidor som när man ska börja Twittra.

Vi ses på Twitter!

(@jsundlo)

Relaterade inlägg:

1. Rekrytering via Twitter
2. Twitter & HR
3. Swedish job boards, recruitment agencies and Twitter

Som jag skrev i Veckans HR i fredags har HRevolution 2010 ägt rum i Chicago i helgen.

Efter att ha följt #hrevolution taggen på Twitter under helgen ska jag här nedan försöka göra en kort sammanfattning vad jag tycker mig se har varit de ämnen som diskuterats i på Catalyst Ranch i helgen. Det blir från starten och till slut och jag lyfter tweets som förekommer flera gånger. Det kan bli en smula osammanhängande men ger ändå någon form av bild vad som avhandlats. Räkna med att kommande Veckans HR kommer peka på mer utförliga engelska beskrivningar.

- Hur balanserar man sociala mediers användning för de som använder det ofta? Hur uppmuntrar man sina ”superusers” i sociala medier att använda det i arbetet?

- De anställda är din bästa marknadsföringskanal – hur får du dem att bli passionerade kring sitt arbete? Hur balanserar du äkthet och passion med transparens?

- Backa upp dina entusiaster – ge dem inflytande och förtroende. Alla anställda är ambassadörer för företaget men alla är inte kommunikatörer.

- Sociala medier kan humanisera ditt bolag, ge det ett ansikte och skapa förtroende. Människor gör affärer med folk de känner, gillar och litar på.

- Sociala medier skapar inte nya problem. Det belyser bara existerande problem.

- Sociala medier är ett verktyg inte en strategi. Skapa strategin först och använd sedan verktyget för att utföra strategin.

- Iran & Kina har problem att stoppa vad som sägs om dem på nätet, varför skulle ditt företag lyckas?

- Att skapa bra och varaktiga relationer tar tid. Gäller både i verkligheten och på internet.

- Utbilda och lär andra om sociala medier för att motverka rädslan för det. Okunskap är moder till all rädsla.

- Du kan inte motivera andra men du kan skapa en miljö och göra det möjligt för människor att hitta motivation själva.

- Pengar kommer inte motivera någon att älska sitt jobb. Om jag verkligen hatar mitt jobb, kommer mer pengar få mig att älska det?

- För att påverka en annan människas motivation behöver du veta vad som verkligen motiverar den andra och sedan hitta ett sätt att väcka den motivationen på jobbet.

- Gen Y kommer att omdefiniera arbetet men hur kommer arbetet omdefiniera Gen Y?

- Gen Y förväntar sig omedelbar respekt på arbetet tills motsatsen är bevisad. Äldre generation arbetade sig till respekt.

- Om företag marknadsför sig och rekryterar via sociala medier, borde inte de anställda i alla fall kunna gå ut på de siterna?

Att följa en hashtag blir rätt trubbigt eftersom man bara får lösryckta kommentarer hela tiden men jag tycker ändå det är intressant att se vad som diskuteras och vilka frågeställningar som tagits upp. Det ska bli intressant att se summeringar från helgen och se vad folk tar med sig ifrån unconferencen.

Relaterade inlägg:

1. #hrsvpt
2. Omfattar framtiden alla?
3. HR och sociala medier

Twitter? Vad är det? Är det värt att lägga tid på?
Enligt Wikipedia är ”Twitter (av engelskan – kvitter, kvittra) är en social nätverkssida och mikroblogg som möjliggör för användare att uppdatera sin webbdagbok och läsa andras uppdateringar (betecknas tweets), vilka består av textinlägg om högst 140 tecken.”

Allt du behöver för att komma igång och Twittra är att du gratis anmäler dig på hemsidan sen är du redo! Skulle du behöva vägledning rekommenderar jag ett besök på TkJ och hans Twitter-guide även socialmedias.se har ett par bra infosidor om Twitter som t.ex ”Vad är egentligen Twitter” och ”5 steg för fler Twitter-followers”.

Hur många är det då som Twittrar? Här finns ingen officiell statistik men Mattias Boström på Piratförlaget (som är väldigt aktiva på Twitter) har gjort en uträkning som visar på att bara ca 20 000 svenskar Twittrar vilket en övervägande majoritet tycker verkar rimligt.

Så varför ska man då Twittra? Om bara 20 000 personer gör det? För egen del handlar det om kontaktskapande, ta del av nyhetsflöde och information. Henrik Ladström beskriver det hela rätt bra i sin senaste bloggpost ”Ett bättre liv med sociala medier”

En majoritet av de som finns på Twitter är verksamma inom PR/marknadsföring/socialmedier-gurs eller är politiker. (Om vi nu ska generalisera grovt) men det börjar dyka upp människor från HR-sfären med. Inspirerad av Steve Boses ”Your first 100 HR Twitter follows” har jag nedan försökt sammanställa en lista på svenska Twittrare som är relaterade till HR-yrket, #hrsvpt helt enkelt!

@jsundlo – Är jag själv. HR-student och Webb 2.0/Sociala medier-romantiker. Påväg att bli specialist på framför allt LinkedIn.

@MizunoLnrt – Personalchef och nytänkare. Mig veterligen Sveriges enda twittrande personalchef.

@MalinStridh & @VEinestedt – HR-studenter från Linköping som skriver uppsats om rekrytering via sociala medier

@giselaj – Enligt egen utsago ”beteendevetare, skeptiker, web 2.0-evangelist & allmän nörd. anordnar tedxbromma på temat jobb 2.0.” Driver också webbsidan mindspark.se samt är admin här på HR Sverige.

@ahnlund – Driver hrbloggen.se

@letrangere – Snart färdigbakad HR-student & HR Sverige-admin.

@ladstrom – Hjälper folk att kommunicera

@lisa_carlsson – Tipsar om

@parpih – Informatör på arbetsmiljöföreningen Prevent

@Rynge – Personal Branding expert

@doldajobb – Personerna (personen?) bakom doldajobb.se

@arbetslivet – Maria Kullberg som driver bloggen arbetslivet.se

@mcstenberg – Blivande HR-medarbetare

@Kommunchef – Katrineholms kommunchef som på ett föredömligt sätt både Twittrar och bloggar.

@ursulajarl – Driver jarlhr.se

@JohanLange -Konsult inom framförallt Lean.

@tysklind – HR Sverige medlem och enligt egen utsago ”Partner, Certus Executives, specialist in Executive Interim Management & Executive Search”

@BjornCollander – Nybakad HR-akademiker från Stockholm.

Listan är långt ifrån komplett och det är fritt fram att lägga till namn via kommentarer. (Detsamma gäller om du av någon orsak skulle vilja bli borttagen)

Relaterade inlägg:

1. #hrsvpt part 2
2. #hrevolution
3. Omfattar framtiden alla?

Sociala medier. Framtiden eller ett buzzword som vi börjar tröttna på? För gemene man kan det fortfarande verka ganska rörigt men något som är sant är i alla fall att det är stort, väldigt stort. Enligt Alexa är Facebook och YouTube två av de fyra största webbplatserna i Sverige och självklart är det här något som intresserar företag, det finns pengar att tjäna.

Oftast när man pratar om sociala medier och företag fokuserar man på den externa användningen, hur man kan förbättra kundrelationer och marknadsföra sina varumärken. Använder du det på rätt sätt är det självklart ett effektivt ”verktyg” för att bättra på din goodwill. I de flesta fallen bör det dock bara ses som ett komplement till den lite mer traditionella marknadsföringen, men om ett par år kan det vara tvärtom.

All den här fokusen på hur man kan hitta nya kunder har gjort att den interna användningen av sociala medier har hamnat lite i skymundan. Eftersom jag är en informationslogistiker (och verksamhetsutvecklare) intresserar jag mig nog lite extra för just den biten. Jag tror att det framförallt är två områden som sociala medier kan påverka internt: kommunikation och kunskap.

Internkommunikation med sociala medier

Mail är helt klart en av de största tidstjuvarna, så tänk er en organisation där alla interna mail är bannlysta. När man skriver mail lägger man gärna ner extra tid på att formulera sig ”korrekt” vilket egentligen är onödigt, mottagaren förstår budskapet även om det finns ett stavfel eller två. Istället kan man utnyttja kraften i korta meddelanden, a la Twitter. Korta meddelanden = mindre tidsåtgång.

Det kan bli en ganska stora omställning, att hela tiden få meddelanden som kanske inte alls berör en själv. Egentligen gäller samma sak åt andra hållet, att skicka meddelanden till en person som du vet att alla på företaget kan läsa. Jag tror att det är en vanesak och att företag i det långa loppet kommer tjäna på det här, alla på företaget vet hela tiden vad som är på gång.

Om vi vill ta det ett steg längre så kan hela intranätet bytas ut mot något som liknar ett socialt nätverk, ett internt Facebook. Alla nyheter finns samlat på förstasidan, i form av korta meddelanden, och större projekt kan diskuteras i grupper. Det här är ingen framtidsdröm utan finns redan i form av till exempel Yammer som bland annat används av Adobe, AMD och Fox.

Kunskapsinsamling med sociala medier

Det viktigaste som finns inom ett företag är kunskap, men det är också det svåraste att ta tillvara på. Nyckelpersoner är farligt, skulle han/hon sluta så förlorar företaget viktiga erfarenheter. Man pratar ofta om vikten av dokumentation, och det är faktiskt viktigt. Väldigt viktigt. Därför måste givetvis alla i företaget hjälpas åt att dokumentera allt som behöver sparas, erfarenheter med andra ord.

För det här ändamålet tror jag riktigt starkt på att en wiki är det bästa verktyget. Säger man wiki så tänker nog de flesta på Wikipedia, även om inte wiki = Wikipedia så är det en bra referenspunkt. Wikipedia är världens största uppslagsverk, kollaborativt skapat av många människor. Idag finns det 250 olika språkversioner och totalt över tolv miljoner artiklar.

En wiki, ett internt Wikipedia om ni så vill, skulle alltså kunna bli en kunskapsdatabas som företagets alla medarbetare tillsammans skapar och underhåller. Tips på hur olika uppgifter kan utföras på bästa sätt, erfarenhet från olika kunder och så vidare. Helt enkelt ett Wikipedia som enbart fokuserar på just företagets bransch. Webbhotellet Binero är ett företag som förstått det här och använder en wiki som en typ av kundsupport, artiklarna innehåller lösningar på olika problem som kan uppstå. Den största delen av innehållet står Binero för men även kunder är välkomna att ändra och lägga till artiklar.

Så, sociala medier är alltså något bra?

Kort svar: Ja.

Längre svar: Självklart, men alla företag kanske inte är redo än och omställningen kommer ta lite tid. Om ett par år så kommer det finnas tonvis med lyckade case som beskriver hur sociala medier både har förändrat sättet att arbeta men även förändrat det magiska ”ROI:et” positivt. Det företag måste bestämma är om de vill vänta eller vara med och leda utvecklingen.

Johan Wigmo har precis fått ut sin fil.kand i Informationslogistik, kandidatuppsatsen handlade om hur sociala medier kan användas i ett marknadsföringssyfte. Vanligtvis bloggar han på den egenbetitlade bloggen, men har nyligen blivit erbjuden att joina nystartade SocialMedias. Se Johan.Wigmo.info för kontakt.

Relaterade inlägg:

1. HR och sociala medier
2. Företag + Sociala medier = Storstadsfenomen?
3. Sociala medier kan förändra ditt liv!

Debatten om användandet av sociala medier som marknadsföringskanal har skjutit fart ordentligt den senaste tiden. SvD hade en artikelserie vid årskiftet rörande politikers användande av sociala medier. Detta har lett till en intensiv debatt i bloggar runt om på nätet. Ett av de bästa inläggen i frågan tycker jag Johan Ronnestam har gjort och det är väl värt att läsa även om man inte är politiker. Nog om politikerna.

Hur kan vi som HR-människor använda sociala medier?

Såsom jag ser det finns det ett par klara fördelar att använda sociala medier för HR, jag listar dem nedan och försöker mig på kvalificerade gissningar om framtiden.

• Varumärkesbyggande/värdegrunder – Att kommunicera värdegrunder och varumärke blir allt viktigare. Vill ert företag attrahera de bästa i framtiden är nätet och sociala medier platsen att finnas och synas på i. Viktigt att poängtera att sociala medier inte bara omfattar ”de vanliga” ställena såsom Twitter, Blog och Facebook utan också ställen som Slideshare, Youtube, Bambuser och linknande.
• I rekrytering – Google, Facebook och Twitter blir referensverktyg. Vilket företag blir först med att kräva att den anställde ska bli kompis med företaget på Facebook så att företaget får insyn i personens liv? Twitter och Facebook blir headhunting platser.
• Intern kommunikation – Facebookgrupper blir intern kommunikationskanaler. ”Alla” finns redan där och är bekväma med gränssnittet, lätt för företagen att skapa en exklusivgrupp där endast anställda är med. Finns redan flertalet sådana grupper på Facebook, jag tror vi bara har sett början.
• Lyssna – att bara passivt höra vad som sägs om företag? Är kunderna nöjda med företaget? Är det någon avdelning som nämns speciellt? Sociala medier blir ett analysverktyg för att mäta både kundnöjdhet och medarbetarnöjdhet.
• Engagemang – för att bli accepterad och framgångsrik i sociala medier krävs att företaget på allvar ger sig ut i de sociala medierna. Att man avsätter tid och pengar på att faktiskt delta i de digitala  strömmarna. Satsa på kvalité.

Det ska tilläggas att jag inte är någon expert på vare sig HR eller sociala medier men det här är vad jag tror, vad tror du?

På HR Sverige diskuteras sociala medier flitigt – delta gärna i debatten!

HR och Facebook – hur ska det gå?

Korsningen rekrytering och sociala medier

Behöver du hjälp med sociala medier & HR? Kontakta då mig.

Relaterade inlägg:

1. Effektivisera mera med sociala medier
2. Företag + Sociala medier = Storstadsfenomen?
3. Sociala medier kan förändra ditt liv!