Föreläsarna från Tholin & Larsson som skall hålla i ett seminarie om arbetsrätt och sociala medier inleder med att fråga oss om hur många som finns på sociala medier. I princip alla räcker upp händerna. Den ena av föreläsaren skrockar lite förnöjt och säger att han misstänkte att han skulle få detta resultat. Själv har han ”varit med på Facebook i flera år men på senare tid lagt ner det” och gällande twitter ”har han ingen aning om vad det är eller vad man ska ha det till” som han lite nöjt konstaterar.

Jag är ingen expert på retorik men den inledningen kan under inga omständigheter följa några retoriska regler för hur du lägger upp ett anförande. Föreläsarna börjar lite i uppförsbacke så att säga, vilket är synd för mycket av vad det kommer att säga är ganska bra och hade de bara bemödat sig med att börja använda och utforska sociala medier tror jag det skulle kunna blivit riktigt bra. Men mer om det senare.

Efter inledningen följer en kort genomgång om vilka lagregler som kan komma att spela in kring sociala medier, PuL och lojalitetsplikten är de två man tar upp.

Tyngdvikten under seminariet ligger på lojalitetsplikten. Ingående förklaras hur lojalitetsplikten ser ut där man bland annat tar upp att plikten ingår i ett anställningsavtal även om den nämns eller inte, att arbetstagaren alltid förväntas sätta arbetsgivarens intressen för sina egna samt att den gäller både under och efter arbetstid. Lojalitetsplikten kan komma att bli aktuell som underlag i rättssituationer t.ex vid extern kritik mot arbetsgivaren, om arbetstagaren har en bisyssla och att arbetstagaren inte röjer företagshemligheter. Arbetsdomstolen har tidigare sett allvarligt på brott mot lojalitetsplikten och menar att t.ex kritik i första hand ska framföras till arbetsgivaren, i andra hand till facket och i tredje och sista hand till Arbetsmiljöverket eller DO och inte yppas externt.

Ett undantag från detta är offentligt anställda som kan anses ha en liten särställning. Under denna punkt togs också fallet med den bloggande polisen eller ”Fabror Blå” som han också har kommit att kallas. Enda gången ett konkret fall presenterades vilket jag tycker är synd när det finns en hel rad med exempel att dra, både svenska och utländska. I samband med ”Farbror Blå-caset” ställdes en mycket bra fråga av någon i publiken ”Spelar det någon roll om man skriver på Facebook om man jobbar på ett visst företag eller inte?”. Svaret blev ”Nej, även om du inte skriver det anses du ändå vara sammankopplade med arbetsgivaren.”

Det gicks också igenom vad som gäller gällande konkurrensklausuler men här såg i alla fall inte jag kopplingen till sociala medier, kanske kan någon se den?

Bisysslor var också ett ämne som togs upp och föreläsaren sa lite på skämt att ”blogg kan ju bli en bisyssla som ger anledning till debatt, hehe”. Jag la ut det här på twitter och fick snabbt svar att det finns fall där det här har varit en högst verklig situation.

På det hela taget var det mycket arbetsrätt och lite sociala medier. Fokus låg hela tiden på arbetsrätten och det sas också vid ett tillfälle ”att det låter som vi bara är negativa och att det är en massa restriktioner kring det här och det är det också”. Det märktes, tycker jag, väldigt tydligt att de föreläsande inte har koll på det sociala media-landskapet och hur det är uppbyggt. Det påpekades vid flera tillfällen att ”de unga har ingen koll på hur saker sprids”. På generell basis tror jag det är precis tvärtom. Min syster född på 90-talet har stenkoll på vilka som ser vad på hennes Facebook-sida medan min pappa född på 50-talet har mindre koll på det.

Det här är en generationsfråga, helt klart och det märktes också på publiken som drog förfärade suckar emellanåt vilket jag kan tycka är synd. Ingen är betjänt av skrämselpropaganda i det här läget och begränsning av sociala medier tycker inte jag är lösningen. Dessutom anser jag att ska man tala om arbetsrätt och sociala medier då bör man finnas på sociala medier.

Relaterade inlägg:

1. Företag + Sociala medier = Storstadsfenomen?
2. HR och sociala medier
3. Effektivisera mera med sociala medier

Vad är LinkedIn Skills egentligen? Vi ska försöka reda ut detta och hur du som HR-person kan nyttja LinkedIn Skills.

LinkedIn Skills har snart ett år på nacken men är fortfarande i beta-stadie. De flesta känner nog till att skills visas på din profil på LinkedIn men färre kanske är medvetna om att dessa skills (eller ”Kompetens” som de översatt det till på svenska) också går att klicka på och få fram en mängd information kring. Du kan nå den informationen på två sätt, ett är att klicka på den i din profil eller genom att klicka på Mer/More uppe i menyn och sedan välja Kompetens/Skills därefter skriver du in den kompetens du vill söka upp.

Väl inne på den sökta kompetensen visas en massa information kring den valda kompetensen. I den stora rutan i mitten definieras den valda kompetensen och du kan också enkelt lägga till den till din profil om du skulle önska. Under rutan kommer de som anses som experter inom området upp, hur dessa väljs vet jag inte exakt men misstänker att det har med förekomsten av ordet i profilen att göra. Någon som vet säkert? Under detta listas grupper som hör ihop med kompetensen.

Till vänster får du förslag på kompetenser som liknar eller är relaterade till den kompetens du tittar på. Till vänster finns det snygga små staplar som visar hur kompetensen du tittar på växer, det vill säga läggs till på folks profiler, jämfört med andra liknande kompetenser, hur många det är på LinkedIn som angivit att de kan denna kompetens och hur åldersfördelningen är bland dem. På detta sätt kan du se om det är en kompetens som är på uppgång och kanske något du behöver lära dig för att hänga med i utvecklingen.

Under de snygga staplarna ges förslag på företag där kompetensen är vanligt förekommande och finns det jobb som matchar kompetensen visas även dessa här. Tillsist visar LinkedIn platser där denna kompetens är vanligt angiven.

Hur kan vi som HR-personer använda oss av detta då? Jag ser en rad användningsområden där detta kan komma att nyttjas. Se till att bevaka nyckelkompetenser på ditt företag, hur står dem sig? Är det någon annan kompetens som kommer starkt? Är det värt att ta i beaktning? På sikt kommer detta också utgöra en utmärkt rekryteringsgrund, du kan hålla koll på vilka som anses som experter inom sitt området och försöka rekrytera över dem. Ett annat alternativ är när du letar konsulthjälp – sök på kompetensen och se om din konsult återfinns på listan som expert? De senare exemplen dröjer nog innan vi får se i Sverige men en utveckling åt detta håll är fullt möjlig i Sverige.

Relaterade inlägg:

1. LinkedIn: Nya funktioner
2. LinkedIn: Hösten 2010
3. LinkedIn – live!

Äntligen(Svenska Akademien vs Gert Fylking någon?)!

En ny ISO standard, SS-ISO 10667 Bedömningstjänster i arbetslivet – Processer och metoder för bedömning av människor i arbetsrelaterade syften, den första i sitt slag.

Äntligen? Vad menar han? En ISO standard har väl aldrig förändrat något?

Nej, en ny standard har aldrig…..vänta nu.

Att kunna förklara vad jag gör, varför jag gör det och en rational till varför jag gör det samt visa fullständig fakta bakom mina beslut torde väl höja kvalitén inom bedömningstjänster? Att såväl kandidater, kunder och personer utan rekryteringskunskap helt enkelt ska kunna jämföra äpplen och päron i en bransch som tidigare varit en riktig fruktcocktail, är väl något bra? Om jag som inköpare på t.ex. Volvo ska köpa in tillverkningsprocesser av bilar från underleverantörer så vill jag ju kunna jämföra de olika förslagen? Jasså, du som leverantör säger att hållfasthetsberäkningar inte är viktigt när vi tillverkar bilar, och du säger att det är det? Ok, tack, då jämför vi Er.

Jag tror ISO standarden inom bedömningstjänster kommer att förenkla, göra rättvisare och förtydliga, eller jag hoppas det. Dock brukar jag ju ha fel, så vi får se.  För i slutet på dagen är det ändå rätt viktiga saker vi försöker bedöma, människor och deras framtida arbetsprestation.

Om du vill vara med och påverka utfallet av ISO 10667 standarden på marknaden, gå med här.

Om du vill ha mer information om ISO 10667 klicka här.

Mina 3 ören, tack för att du läste.

Relaterade inlägg:

1. När det inte får bli fel
2. Chefsrekrytering, är det värt något?
3. Ett fantastiskt nätverk!

Tillhör du dem som tycker att mailflödet från LinkedIn aldrig tar slut? Du är troligtvis inte ensam. Som standard skickar LinkedIn ut i princip allt som händer på LinkedIn direkt till den mail du angett som standardmail på Linkedin men detta går genom ett par enkla handgrepp att justera!

Börja med att hålla pekaren på ditt namn uppe till höger. Välj sedan Settings/Inställningar. 

Du får du upp lite kontoinformation samt en meny under din kontoinformation. Klicka på E-postinställningar/Email Preferences. Vi ska nu gå in och redigera i två kategorier, markerade nedan.

Vi börjar med Ställ in hur ofta du vill få e-post/Set the frequency of e-mail. Under den här menyn ställer du bland annat in om du vill få ett individuellt mail för varje kontaktförfrågan som skickas till dig och hur ofta sammanfattningar av vad som sker i ditt nätverk skall skickas till dig. Hur du ställer in dessa inställningar tycker jag beror på hur ofta du är inne på LinkedIn. Är du inne varje dag behöver du kanske inte få några mail alls medan om du har lätt att glömma av att kolla LinkedIn kanske vill ha en uppdatering per vecka. Här finns såklart inget rätt eller fel utan du avgör själv hur du vill bli uppdaterad. Bredvid varje kategori hittar du ett litet frågetecken som förklarar vad varje enskild rubrik rör. När du är klar tryck på Spara Ändringar/Save changes. 

Den andra vi ska ställa in Välj hur ofta du vill få e-postsammandrag/Set the frequency of group digest e-mails styr hur mycket email som skickas till dig från de grupper du är med i. Är det någon grupp du vill hålla särskild koll på kan det vara bra med dagliga eller veckovis uppdateringar. Andra grupper kanske du är inne på ofta ändå och inte behöver få en sammanställning av via mail. När du valt hur du vill uppdateras på dina grupper väl Spara Ändringar/Save Changes. Uppdateringar av gruppmail kan du också styra när du går med i en grupp eller via en gruppsida. När du är inne i en grupp tryck på Mer/More och sedan Dina Inställningar/Your Settings för att nå val gällande mail.

Gällande grupper tycker jag såklart du ska vara med i vår grupp HR Sweden och även lägga till mig på LinkedIn!

Trevlig helg!

Relaterade inlägg:

1. LinkedIn – Så skaffar du konto
2. LinkedIn: Nya funktioner
3. Linkedin: Grupper

Hittade lite infografik gällande Facebook och söka jobb. Givetvis är den hämtade från USA och ska sättas i den kontexten och inte vår svenska kontext. Får mig osökt att tänka på debatten vi hade på #truStockholm i våras gällande integritet. Jag tror, och här blir jag gärna ifrågasatt, att vi värnar för mycket om vår integritet och vill separera vårt arbetsliv från vårt privatliv. Därför tror jag att det kommer dröja tills vi ser en utveckling liknande den i USA i Sverige.

Vi kommer inte börja söka jobb med våra Facebook-profiler 2012 men däremot tror jag att 2012 kommer bli året då arbetsgivare fattar att med rätt strategi att annonsera och marknadsföra sig är Facebook en helt outstanding plattform för att nå rätt målgrupp på. Och även om grafiken nedan är tagen ur en amerikansk kontext så är siffrorna intressanta och visar på att skiftet från att gå runt och lämna in sitt cv, annonsera i dagspress och leta jobb på arbetsförmedlingen till att enbart söka jobb via internet och sociala medier är på gång och händer just i detta nu. Onekligen en spännande tid vi lever i.

Created by: MBA Online

Relaterade inlägg:

1. Integritet
2. Är Facebook okej?
3. Tänk om de kunde använda Facebook!

Det pratas, bloggas och twittras mycket om LinkedIn i början av det nya året, kanske som en följd av att människor gärna startar på nytt och ser sig om efter ett nytt jobb såhär i början av året? Hursomhaver har HR Sverige alltid vurmat lite extra för LinkedIn och våra gamla guider till nätverket gäller i allra högsta grad fortfarande även om man nu kan ha LinkedIn på svenska. Det cirkulerar i dag en rad olika siffror kring hur många som egentligen är med på LinkedIn och vi fick en ping på att någon använt sig av vår gamla statistik i ett blogginlägg och därför tycker vi det kunde vara på sin plats med en liten uppdatering av statistiken.

Onekligen har nätverket haft en fantastisk utveckling! När vi i maj 2010 för första gången tittade på medlemsantalet på LinkedIn låg siffran på 504 093 medlemmar*. Idag om vi tittar på samma siffra är vi i Sverige 892 881 medlemmar på LinkedIn. LinkedIn har alltså i Sverige växt med cirka 20 000 medlemmar per månad eller med cirka 650 medlemmar per dag (eller om man så vill 27 medlemmar per timme). En ganska imponerande utveckling. Om denna utveckling fortsätter bör LinkedIn nå en miljon medlemmar i Sverige kring maj i år.

* Medlemsantalet bygger på uppgifter hämtade från LinkedIns-annonssystem och är obekräftade av LinkedIn. LinkedIn bekräftade 15/6 att man har över 700 000 användare i Sverige vilket ger stöd åt att mätningen är någorlunda rätt.

Relaterade inlägg:

1. LinkedIn: Hösten 2010
2. LinkedIn satsar hårt på den nordiska marknaden
3. LinkedIn – live!

Häromdagen var jag ute efter en person som rekryterat journalister. Innan dess undrade jag om någon hade koll på folk som pysslar med gränssnittsutveckling. Och jag har bollat arbetsrättsliga ärenden, tankar om talent management och branding. Alla gånger har jag fått svar! Imorgon kanske det gäller en kandidat, tips om en workshop eller något annat HR ärende. Tack vare mitt fantastiska nätverk på HR Sverige, Twitter (#hrsve) och HR unconference (#hrunconf).

En hel del av diskussionerna här är svåra att föra på 140 tecken eller via skrift, och därför hoppas jag att många av alla de som redan finns här ser till att masa sig till Stockholm den 20-21 april 2012 och vara med på den andra upplagan av HR unconference.

Hoppas verkligen du vill vara med och ta del av det som ditt nätverk har att ge dig: Hjälp med konkreta frågeställningar. Delande av tankar om HR-strategiska frågor. En spaning mot framtidens HR i Sverige. Det och mer därtill hoppas jag kunna få uppleva i den fria form av konferens som en unconference innebär. Kalla det tweetup eller kalla det inspiration, men ta chansen att flytta arenan från datorn till verkligheten och anmäl dig på www.hrunconf.se. Det finns ett begränsat antal platser… Vi ses!

Relaterade inlägg:

1. Chefsrekrytering, är det värt något?
2. På begäran, Del 3, avslut:)
3. När det inte får bli fel

Relaterade inlägg:

1. Företag + Sociala medier = Storstadsfenomen?
2. LinkedIn – Så skaffar du konto
3. Linkedin: Grupper

Det är ibland svårt att hålla sig ifrån att tipsa om saker man läser på nätet och idag är en sådan dag. Det är Hallvarsson & Halvarsson som på ett transparent och föredömligt sätt redovisar hur man genomfört sin rekryteringsprocess av en junior konsult som brinner för digital kommunikation. Med tanke på vad jag i söndags skrev gällande öppenhet hyllar jag den här typen av inlägg som redovisar hur man gott tillväga. Bra H&H!

Om jag bryter ned det till varför det har funkat för H&H att rekrytera på detta sätt finner jag framförallt två framgångsfaktorer;

1. Relevant annons – Om man söker en människa som är en hejjare på digital kommunikation finns det inget ställe som är mer lämpligt att leta på än på just den digitala arenan. Det här är överförbart till andra typer av tjänster också. Ska du rekrytera via sociala medier måste du ha koll på vem och vilka som finns på de olika kanalerna för att kunna anpassa din insats.

2. Personlig spridning – Företaget står som ursprunglig avsändare men använder sig av ”verkliga” personer för att dela innehållet. Vi är mycket mer benägna att klicka på en annons en vän/bekant skickar än en som skickas till oss random.

Tack H&H för att ni delar med er!

(En brasklapp är att den att intervjun skett över en fika. Jag hoppas det är en strukturerad fikastund där alla kandidater får samma frågor och som behandlar kompetens… Om inte tipsar jag gärna H&H om ett bra konsultbolag som lär ut kompetensbaserad rekrytering. – H&H kommenterar och förtydligar nedan, tack!)

Relaterade inlägg:

1. Rekrytering från ett HR-perspektiv
2. Veckans HR – vecka 9
3. Dagens kom-ihåg lapp

Läste Poolias undersökning om felrekryteringar i DI måndags, där de framhöll framförallt tre orsaker till att det blev dyrt för bolag med felrekryteringar. Det fick mig att fundera lite, siffror som nämndes var bland annat: 15 % av alla chefsrekryteringar blir fel, varje felrekrytering kostar mellan en halv och en miljon kronor.

Jag tror att det är fel. Jag tror att felrekryteringarna på chefsnivå är betydligt fler än 15 %. Jag tror även att kostnader för EN felrekrytering runt en miljon är toppen av isberget, dvs. en grov under estimering. Varför? Ponera att jag som chef har rekryterat andra chefer och att det ibland blir fel. Vågar jag då stå för det och riskera mitt eget jobb? Funderar också på att om jag då vågar agera på min egen felrekrytering. Bredvid artikeln i DI i måndags så fanns det en liten artikel i spalten bredvid där det stod om chefer och rädslan att ta fel beslut. Artikeln räknade upp det chefer var mest rädda för. På andra plats fans att säga upp personal. Det var chefer näst rädda för. Finns det ett samband här?

Ponera även att chefen jag anställt är chef över andra och att det inte fungerar. Betänk att chefens anställningscykel ser ut enligt följande; en startsträcka där chefen inte är så produktiv, jag som rädd och osäker chef drar på mitt beslut att säga upp och att chefen jag rekryterat ej är så produktiv under sin uppsägningstid. D.v.s. hans egen arbetsinsats, min arbetsinsats och gruppens arbetsinsats blir påverkad. Är vi uppe i en miljon i intäktsbortfall eller kostnader på din arbetsplats nu?

Sedan tror jag det finns en stor kvalitetsökning, kostnadsbesparing eller intäktsökning(välj själv) att hämta här. Det kanske är så att den största besparingen kan göras för en organisation eller enhet på den stora massan av chefer. D.v.s. mellanchefer. Det är ju i det segmentet som kvantitet finns? Dvs. att den stora effekten, rent trivselmässigt och ekonomiskt, av en kvalitetssäkrad rekrytering sker på mellanchefsnivå? Verksamhetschefer, områdeschefer, divisionschefer osv? För varje VD eller koncernchef som rekryteras, så rekryterar jag ofta ett flertal mellanchefer som i sin tur är chefer över många. Mellanchefer är ju även ofta det sammanhållande kittet i organisationer.
Det som också slog mig är ju att självklart vill rekryteringsbolag sälja sina tjänster, men frågan är hur statistiken ser ut för dem på felrekrytering? Är även är den 15 %, eller mer? Går det att kvalitetssäkra rekrytering ännu mer än de gör idag och skulle det minimera felrekryteringarna?

Till sist, priset, alltid detta pris. Är tjänsten rekrytering värd något och i så fall vad? Det slog mig när jag själv genomförde en undersökning (klicka) med cirka 35 respondenter (dvs. helt ovetenskaplig) i veckan De flesta röstade på att en chefsrekrytering ska kosta mellan 100 000 till 200 000 kronor. Normgruppen var i för sig viktad mot anställda i rekryteringsbranschen, men ändå. Är det värt de pengarna? Kan jag göra en chefsrekrytering mycket billigare, effektivare och med högra kvalitet mot slutkund? Vad tror du? Kan du?

Tack för att du läste och trevlig helg!

Relaterade inlägg:

1. När det inte får bli fel
2. Ett fantastiskt nätverk!
3. Vad gör en HR?