Nyligen var jag på uppstartsmötet för womentor 7.0, ett superbra initiativ inom IT- och telekombranschen för att verka för att få fler kvinnor på ledande positioner och ökad jämställdhet. Det var ett gäng drivna, härliga kvinnor som alla fått chansen att bli adepter. Påhejade och utsedda av sina företagsledningar och sedan finns ett antal erfarna högt uppsatta ledare som kommer agera som deras mentorer. Jag  var där i form av HR-chef på ett av de stolta deltagande företagen (jag sitter dessutom i womentors styrgrupp ska tilläggas).

På plats för dagen för att dra igång året fanns Fredrik Bondestam Fil Dr i Sociologi och jämställdhetens blonde riddare numero uno. Han levererade ett provocerande föredrag som var ovanligt engagerande i sitt lilla enkla format. Fredrik sätter fingrarna på alla läskiga punkter man först inte vill kännas vid att de finns…som vår ständigt närvarande sexualitet, både hetro- och homovarianter, underordningar och överordningar, begär och attraktivitet och den djupa ångest som inträder när man inte är attraktiv alls… dvs alla typer av frågor man helst inte vill förknippa med sin arbetsplats.

Fredrik struntar i det obehaget och bara fortsätter att oförtrutet berätta om situationer och får oss att vrida och vända oss i bänkarna. Några blir upprörda på riktigt och jag ser i blicken på några av de som protesterar eller kämpar på med motfrågor att man inte någonsin ens tillåtit sig att fundera i dessa banor. Så uppvaknandet verkar bli chockartat. Jag sitter mest och myser och lyssnar och funderar kring det som kommer fram och känner bara att hans slutkläm kring att vi tror att vi går runt och är så professionella om dagarna, och så är vi ändå bara en massa honor och hanar som tassar runt varandra, det är en ganska så sann iakttagelse. – Halleluja för upplysningens under säger jag, för sedan, med vetskapen om hur saker och ting funkar på mellanmänskligt plan, kan man ju faktiskt själv förhålla sig till det och vara mer ärlig både mot sig själv och alla sina mot- och medmänniskor. Så “26″ starka tack till dig Fredrik Bondestam för din provocerande braighet. Den och du behövs och hoppas du får ännu mer nytta av den på ditt nya jobb som analyschef på DO. Heja Fredrik!

Så åter till frågan om detta med jämställdhet och arbetet med denna fråga. Jag befinner mig i en mansdominerad bransch. Jag har under många år jobbat med det här i vår organisation för att jag tror på att mixade grupper är bäst för att driva framgångsrika företag. Har dessutom fått många fina bevis på att så är fallet i exempelvis women matters rapporterna från McKinsey som kommer lite då och då och gjuter mitt HR hjärta fullt med nytt mod. Vi har gjort en hel del insatser under resans gång. Exempelvis har vi tittat över våra annonser, bilder och språk, vår rekryteringsprocess, vi lyfter medvetet fram kvinnor i alla interna och externa sammanhang, sett över våra förmåner, bedriver lönekartläggningar och tar fram jämställdhetsplaner, deltagit i program som Womentor, startat egna program som WinIT och Q-club och framförallt har vi fortsatt att ta upp frågan i och med ledningen. Vi satte tidigt upp ett övergripande företagsmål och det var att vi alltid ska sträva efter att våra grupper ska vara minst 40/60. Det är inte uppnått än men vi närmar oss exempelvis med 39% kvinnor bland våra teamchefer vilket är ett viktigt steg på vägen. Men vet ni, det som framförallt har hänt är, att vi i och med allt detta arbete antagligen blivit ett ännu bättre företag att jobba på för alla anställda oavsett kön. Det tror jag man ska ta bättre vara på medans man väntar på att nå en perfekt balans.

Gabriella Ekström

“Män ser på kvinnor. Kvinnor ser sig själva bli iakttagna. Detta bestämmer
inte bara männens relationer till kvinnor utan även kvinnornas relationer till
varandra”.
John Berger