spiderman

Chefen, vår tids superhjälte?

Hulken är stark. Stålmannen har lasersyn och kan flyga. Chefer förväntas kunna se alla, leva upp till allas krav och ha tid över för all administration. Är det rimligt?

Ofta hör man från medarbetare att deras chef inte ser dem, deras chef är aldrig där eller deras chef vet inte vad de gör. Många upplever det som viktigt att chefen ser dem, ger feedback och finns tillgänglig vid behov. I vissa fall förväntas chefen även kunna trolla med knäna, samt vara bättre experter än medarbetarna.

Ledningen förväntar sig att cheferna levererar resultat, håller budget, expanderar – eller i alla fall driver verksamheten framåt. Det förväntas se till att verksamheten går bättre än förra året. De förväntas ta tag i analkande konflikter, lösa rehabfall, ha koll på en hel hög lagar och hinna med administration och dokumentation. Det ställs allt högre krav på att snabbt lära sig ny teknik, hänga med och använda ett IT system för varje uppföljning.

Däremellan ska mailen läsas, det ska svaras i telefon, springas på möten och såväl medarbetare och chef förväntar sig att chefer finns tillgängliga nästan jämt. Uppenbarligen förväntas chefer ha svar på det mesta och kunna fatta beslut på stående fot, nästan, eftersom det inte finns någon tid för reflektion.

Jag har träffat många chefer som med andan i halsen springer mellan möten, som har dåligt samvete för att man inte räcker till, som svarar på mail såväl kvällar och helger som semestrar. Jag har träffat chefer som inte hinner se sina anställda, motivera dem och leda verksamheten för att de sitter fast i administration och uppföljningar. Chefer som känner av stress på en ohälsosam nivå och ofta blir kritiserade både uppifrån och nedifrån. Där de sitter som i ett skruvstäd och ingen är nöjd.

Är det rimliga krav vi ställer på våra chefer? Har de ens en ärlig chans att faktiskt vara bra chefer? Att leva upp till de högt ställda kraven? Och vad händer egentligen när organisationerna skär ner på den administrativa personalen? Jo administrationen läggs på cheferna och cheferna får mindre tid att i verksamheten möta personalen. Och göra det som chefer ska göra, vara ledare. För vilket pris då? Ett marginellt ökat resultat? Vem mår hälsosamt bra av det? (Ingen kanske du tänker och att det inte spelar någon roll. Men det gör det för i längden leder det till ohälsa och ohälsa kostar pengar). Och chefer är ju förebilder och vi gör ju som andra gör och inte som de säger. Så om chefen sänder ut ohälsosamma signaler – vad är det medarbetaren uppfattar och hur påverkar det deras produktivitet?

Hur tycker du att en sund chefsroll i en sund organisation bör se ut?

Share with your friends










Submit
Annelie Berntsson

Arbetar som HR-konsult inom den kommunala sektorn, med allt från operativt till strategiskt arbete. Testar för första gången på den offentliga sektorn! Tidigare arbetade jag som HR-ansvarig på ustwo, en digital designstudio i Malmö. Där arbetade jag med att skapa och etablera HR processer ur ett skandinaviskt perspektiv. Tidigare har jag arbetat några år i rekryterings- och bemanningsbranschen, där jag arbetat mot flera branscher. Bland annat arbetade jag en tid som affärsområdeschef, då jag både fick möjligheten att arbeta med ledarskap och HR. Jag har en bakgrund från PA programmet. Jag är passionerat intresserad av mänskliga relationer och brinner för HR. Följ gärna mig på twitter: Annelie_isabell

Kommentera

Great Place to Work - Sveriges bästa arbetsplatser

Missa inga lediga jobb inom HR & Personal!