Att synas eller att inte synas – det är frågan.

Att så här lite på William Shakespeare-manér ställa denna fråga till så kallade CV-experter brukar inte sällan leda till diskussion. Innan jag knyter an till den absoluta inledningen av denna text vill jag säga att jag hyser en stor portion skepsis till personer som till höger och vänster kallar sig för nämnda epitet. Min fasta övertygelse är att det inte finns någon CV som är enhetligt perfekt och således inte heller någon som kan bedöma den som sådan. Däremot vill jag tydligt framhålla en lika fast övertygelse gällande självklarheten om att det finns bra och dåliga CV och likaledes personer som är kompetenta nog att göra dessa bedömningar.

To Be Choked Or Not To Be
Pedro Vezini / Foter.com / CC BY-NC-SA

En bra CV sägs bestå utav en väl komponerad textmassa, där det tydligt framgår vem du är, vad du gjort och vad du kan bidra med. Givet dessa förutsättningar, är din CV bättre med bild eller utan bild?

Jag skulle utan minsta tvivel svara att det beror på. Att man är nyfiken på personen som döljer sig bakom dessa fint komponerade ord är inte särskilt konstigt. Det finns dock en baksida med att ha en bild på sin CV, både ur sökandeperspektiv och ur rekryterardito. Allt fler företag arbetar numera uttryckligen med kompetensbaserad rekrytering där huvuddragen består i att, hör och häpna, välja kandidat efter kompetens och inte utefter några andra, för tjänsten, ovidkommande attribut.

Sett ur ett jämställdhets – och möjligt diskrimineringsperspektiv ser jag en stor fara med att ha en bild på sin CV, inte minst om man har ett visst utseende, en viss hudfärg, eller någon form av synligt handikapp. Att arbeta enbart utifrån kompetensbaserad rekrytering tror jag i de fall bild finns med blir svårt eftersom vi är människor, människor som påverkas, medvetet eller omedvetet, av alla intryck vi möts av. Jag försökte föra just denna diskussion på mitt absolut sista seminarium på skolan innan jag gick vidare till större utmaningar i livet. Dock blev det mer en obehaglig stämning än sansad och nyanserad diskussion av alltsammans.

Med ovanstående skrivet. Är det klokt att ha en bild på sig själv på sin CV? Är det klokt att synas, eller mer klokt att inte synas? Beror det på om man tillhör en grupp som traditionellt ofta faller offer för orättvisor?

Share with your friends










Submit
Filip Andersson

Jag är en 28-årig före detta PA-student som för cirka 1.5 år sedan slängt mig ut i vuxenlivet. Nu arbetar jag som enhetschef på en kommun i mellersta Sverige. Tidigare har jag bland annat arbetat som handläggare på Arbetsförmedlingen och haft uppdrag som ledamot i Disciplinnämnden för Örebro universitet. Genom mina tidigare arbeten och uppdrag har jag fastnat mycket för arbetsrätt i största allmänhet och diskriminering i synnerhet varför mina inlägg företrädesvis lär avhandla just dessa och närliggande områden. Till följd av mitt nuvarande arbete kommer också mycket att handla om ledarskap och det som med detta följer.

5 Responses to “Att synas eller att inte synas – det är frågan.”

  1. Jonathan skriver:

    Jag håller med dig i dina reflektioner Filip. Samtidigt är det enligt mig avgörande _vilken_ bild en person väljer eftersom jag som AG placerar in den här personen i aktuell tjänst. Jag har sett alldeles för många dåliga exempel på val av bilder, alltifrån spänniga gymbilder till posande framför hallspegeln. En anledning till att inte ha bild som jag tycker att du missade är dock att det kan vara negativt då upplevd ålder eller faktiskt ålder kan göra att personen i fråga ej blir aktuell.

  2. Filip Andersson Filip Andersson skriver:

    Kloka tillägg Jonathan. Naturligtvis finns det en stor risk med att bli diskriminerad även för sin ålder eller sitt kön. Jag ville mest i kortfattad mening visa på endast några av de problem som finns med att ha bild. 🙂

  3. Annelie Berntsson Annelie Bernsson skriver:

    Hej! Jag har jobbat med rekrytering i 4 år, jag föredrar bild eftersom man lättare kommer ihåg kandidaterna. Man kan givetvis fota dem på intervjun också.

    Om man blir diskriminerad är det tragiskt i sig, dock har jag aldrig varit med om att det skulle bero på bilden. Vem än som döljer sig bakom CV:t kommer ju ändå till ett möte om man har rätt kompetens. Då ser vi ändå vem som är där 🙂

    Jag använder själv alltid bild när jag söker jobb – om jag skulle bli diskriminerad på grund av det, så är det ändå inte en arbetsplats jag vill arbeta på! 🙂

  4. Filip Andersson Filip Andersson skriver:

    Hej Annelie. Jag håller till viss del med dig, hade jag enkom arbetat med rekrytering så hade jag också föredragit ansökningar med bild. Visst blir man som rekryterare (förhoppningsvis) mer säker på sin sak med åren men jag tror faktiskt inte ens 50 års erfarenhet av ett yrke eller av en profession helt skulle ta bort risken med att kandidater diskrimineras i urvalsprocesser. Människor är till sin natur väldigt enkelspåriga och kan mycket väl välja bort kandidater på helt regelvidriga grunder och det jag ville framhålla med mitt inlägg är att risken eller möjligheten för detta ökar dramatiskt när det finns en bild på cv:et. Dessutom behöver diskrimineringen inte vara lagenligt fel för att ändå betraktas som omotiverat i mina ögon.

    Vad gäller ditt mellersta stycke tycker jag lite att du faller på eget resonemang. Chanserna att driva en process om diskriminering ökar något oerhört om man blir diskriminerad på en intervju till skillnad från om man blir diskriminerad i första urvalet som i vissa fall kan bestå av hundratals ansökningar. Som diskriminerad har man ju betydligt mer på fötterna om man kan visa på att man bland ett fåtal blivit omotiverat och regelvidrigt bortsållad.

    Jag menar inte att låta otrevlig eller spydig utan är snarare väldigt tacksam att du kommer med input och våga diskutera ämnet överhuvudtaget. Som jag skrev i inlägget så försökte jag föra en liknande diskussion på ett seminarium i skolan för ett tag sedan men det hela slutade med en ganska tung sorti från min sida. De svaren jag fick då var i stil med ”men vi ska faktiskt jobba som personalvetare, sånt sysslar inte vi med” eller ”så länge vi håller oss till lagen så är ju allt lugnt”

    Jag tycker dock inte att det är ”lugnt” att välja bort kandidater på grunder som inte har med tjänsten eller tjänstens innehåll att göra – lagenliga eller ej.

  5. agneshallen skriver:

    Jag kan delvis hålla med dig Filip. Det råder vissa oklarheter i varför vi idag ska ha med bild som ett komplement i ansökningsprocessens inledande punkt. Jag kan tycka att det känns lite trevligt att ge ett snabbt personligt intryck i ansökan genom att bifoga bild. Som det beryktade uttrycket heter; en bild säger mer än tusen ord. 
    Men för att vända på myntet så ska detta egentligen inte spela någon roll då bilden inte uttrycker några fastställda kompetenser. Snarare att rekryterare måhända omedvetet drar med bilden i beräkningen, bortom kompetens och erfarenheter, för att utse potentiella kandidater. Jag säger absolut inte att det är så då detta naturligtvis inte ska ske men vi är alla människor och dras till olika attribut. Även när det kommer till att rekrytera en ny till synes trevlig kollega på arbetsplatsen. 
    Så, har vi fastnat i mönster där bilden alltid har funnits med i CV:t men egentligen tappat sitt värde och funktion? Om den någonsin haft någon vill säga, sett ur diskrimineringsaspekt.

Kommentera

Great Place to Work - Sveriges bästa arbetsplatser

Missa inga lediga jobb inom HR & Personal!