Benämningen fast anställning syns frekvent i olika media och används ofta som argument i arbetsmarknadsdiskussioner som ett viktigt mål att uppnå för alla, och särskilt ungdomar, som söker arbete eller har tillfälliga anställningar.

Det finns ingen anställningsform som heter ”fast anställning”. ”Anställning tills vidare” är den rätta juridiska benämningen. Det ofta använda uttrycket ”fast anställning” kan tyvärr innebära en falsk trygghet för den som tror att anställningen är fast, cementerad, säker och evig.

Det är nämligen så – i alla fall i näringslivet hos de företag som tillhör Teknikföretagen, se länk till avtalstext kap 6 – att under de första två åren av en ny tillsvidareanställning är uppsägningstiden för både arbetare och tjänstemän ömsesidigt lika lång som vid en tillfällig anställning, alltså 1 (en) månad. De villkoren gäller säkerligen i många andra branscher och verksamheter också.

En tillsvidareanställning kan avslutas av arbetsgivaren imorgon genom att arbetsbrist uppstår eller på grund av personliga skäl hos den anställde. Vid arbetsbrist sker vanligen turordningsförhandlingar som ofta resulterar i att de sist anställda (som för det mesta är yngre) får lämna sin tillsvidareanställning.
Skillnaden mellan anställning tills vidare och tillfällig anställning är att tillfällig anställning regleras antingen genom tidsangivelser från datum till datum eller för ett avgränsat uppdrag, arbetstopp eller projekt.

Många banker och mobiloperatörer vill att alla som söker lån eller ett löpande mobilabonnemang ska visa upp att de är ”fast anställda” för att bankerna och mobiloperatörerna anser att en sådan anställning innebär en större säkerhet för betalningsförmåga. Redan där blir det fel eftersom ”fast anställning” inte finns plus att med ledning av det jag skrivit ovan är en person med en ny tillsvidareanställning egentligen lika osäker (eller säker) under de första två åren av sin anställning som en tillfälligt anställd.

Jag tycker att HR har en roll att klargöra dessa fakta både vid rekryteringar, anställningar och i andra sammanhang – såväl i sin egen verksamhet som utanför den.

Sedan undrar jag förstås om och hur banker och mobiloperatörer avser ändra sina villkor…