Augusti månad har jag ägnat åt gammalt hederligt tågluffande i Europa. Semester och utmaning på samma gång. Genom att couchsurfa* så blev upplevelsen av varje land dessutom så mycket roligare, genuinare och billigare. Det är fantastiskt hur mycket intressanta människor det finns, och detta är ett oslagbart sätt att hitta dem!

Under resans många möten fick jag givetvis otaliga gånger försöka förklara vad jag studerar. HR står för så olika saker, om man ens har hört begreppet. Till en minröjarhårdvaruutvecklande ingenjör från USA och en frivilligarbetande kanadensare räckte det med att säga human resources så kunde vi börja diskutera skillnader och likheter i synen på personal, chefer etc i olika länder direkt. Några bekanta i Slovenien (Ljubljana, vilken stad!) rynkade lite på näsan åt mina HR-studier, som de antog hade mest med att avskeda folk att göra. En kille från Turkiet och en tjej från Finland hade aldrig hört talas om att man kunde jobba med personal, och tyckte att juridik och ekonomi lät konstigt att kombinera med psykologi och sociologi. Fransmännen tänkte sig någon som jobbar med personal mest som en administratör, ett ganska grått skrivbordsjobb.

Dessa människor från olika länder hade givetvis kunnat vara svenska allihop, så olika uppfattningen är om personalare bara i Sverige. Men människors olika åsikter och uppfattningar blir på något sätt alltid lite mer intressanta när personerna kommer från ett annat land. Mina diskussioner utgick också endast från ett studentperspektiv. Jag är nyfiken på hur det är att möta dessa olika attityder, uppfattningar och åsikter som yrkesverksam? Vilka utmaningar möter man som internationellt verksam inom HR?

På communityt couchsurfing.org träffar man både folk som vill surfa och personer som vill upplåta sin soffa, extrasäng, madrass, gästrum eller trädgård till resande. Communityt är endast en organiserad mötesplats på internet, allt praktiskt är upp till människorna.