Pengar är allt. Eller?

I mitt extra-/sommarjobb har det ingått att intervjua en hel rad människor, totalt har det blivit runt 130 intervjuer. En av de frågor jag ställt vid intervjuerna är “Vad krävs för att du ska trivas på ett jobb?“. Såsom samhället är uppbyggt så borde det rimliga svaret på den frågan vara “Bra lön” men utav de drygt 130 jag har träffat har 0 svarat att lön är det som får dem att trivas på ett jobb. 0. Istället är det vanligaste svaret “trevliga arbetskamrater”.
Om det nu är så att arbetsklimatet har större påverkan än lönen, borde inte det vara där satsningarna görs? När kommer facket börja kämpa för t.ex ett gott ledarskap framför ett par kronors löneökning? Är det inte mer i de anställdas intresse att chefen går en UGL-kurs istället för att de får ett par kronor extra?

I Finland har man genomfört ett projekt för att folk ska trivas mer på jobbet och enligt professor Guy Ahonen kostar vantrivseln på jobbet 25 miljarder euro! Det finns alltså pengar att spara/tjäna på att folk trivs.

Intressant i sammanhanget är också Manpowers undersökning från 2008 om trivsel på jobbet där man jämför hur anställda och egen företagare trivs på sitt jobb. På en femgradig skala (där 5 = Ja, jag stormtrivs) har 57% rankat sig som 4-5 bland de anställda och 77 % bland egen företagarna. Uppenbarligen trivs människor bättre som egen företagare, borde inte de som har anställda titta på vad det är som gör att de trivs då?

Är det inte dags att vi ser över vårt arbetsliv och kastar ut sådant som inte fungerar?

Nybörjarkänsla

För de flesta av oss har sommaren inneburit ett välkommet avbrott i rutinen och välbehövlig vila. Denhär veckan är många tillbaka på jobbet eller ska strax börja ännu en termin av studier.  Samtidigt som vi med visst vemod vi lämnar sommaren bakom oss innebär ju hösten också en nystart, början på ett nytt arbetsår.  

Hösten innebär för min egen del flera nya aktiviteter, bland annat börjar jag blogga här på HR Sverige. Det känns spännande, kul och inspirerande samtidigt som det också är med en aning nervositet jag tar mig an detta.  

Förra veckan läste jag i en dagstidning om några barn som precis ska börja första klass. Och jag känner igen mig. Spännande, pirrigt och kanske lite läskigt är ord som används för att beskriva skolstarten. Läraren har också fjärilar i magen, men säger att det är som det ska vara. (DN Insidan 13/8)

Visst vill man väl ha den där nybörjarkänslan som barnen har, helst varje dag när man går till jobbet? Känslan av nyfikenhet och förväntan.  Öppenhet, intresse, vilja att utvecklas och lära sig nytt. Att känna lust och engagemang. Att veta att man inte kan allt, men ha tillit till att man kommer att klara det.

Vad är du nyfiken på i höst? Vad väntar du dig av det kommande arbetsåret? Vilka möjligheter har du att lära dig något nytt i höst? Hur kan du ta vara på möjligheterna till utveckling? Vad väcker engagemanget hos dig?  Vad skapar lust? Hur kan du göra ändringar i din arbetsdag för att skapa mer av det som ger lust och engagemang? Vad har du föresatt dig att klara?

Fös oss som i vårt arbete ständigt möter människor är känslan av nyfikenhet, öppenhet och intresse avgörande. Vi behöver ständigt öva vår förmåga att vara öppna och utan förutfattade meningar ta till oss det som andra förmedlar, vare sig vi möter dem i en anställningsintervju, i ett rehabsamtal eller i något annat sammanhang.  Att göra något som om det var första gången även om man har gjort något många gånger kan vara ett bra knep för att få ett nytt perspektiv och hjälpa oss att se saker på ett nytt sätt.

För min egen del har det senaste året inneburit mycket som varit nytt på riktigt. Efter drygt 20 år av fasta anställningar har jag blivit egenföretagare. Jag har vidgat mig från mitt tidigare yrke att jobba med HR på HR-avdelning, till att dessutom bli utomstående samtalspartner och coach till enskilda chefer och medarbetare.  

En av mina ambitioner inför den kommande hösten är att under det kommande arbetsåret ta tillvara alla möjligheter att göra nya och gamla uppgifter med känsla som en nybörjare .  I och med detta inlägg har en av höstens nybörjaraktiviteter börjat för min del.  Förhoppningsvis kommer även du att i något avseende få vara nybörjare i höst!

Veckans HR – vecka 32

Välkomna tillbaka! Så får jag säga den här helgen efter en vecka med lite bättre aktivitet både bland bloggarna och på HR Sverige. Hoppas sommaren varit skön för er och att ni är taggade för en höst som jag hoppas blir den bästa hösten på länge.

Så vad har hänt i veckan då?

Storfors har fått ny personalchef och det har även Västra Götalandsregionen fått (även om den senare kallas personaldirektör). Min ambition är att veckans HR också ska täcka lite mer sådana här förändringar i framtiden, detta eftersom jag tror på Jantelagen 2.0 som lyder “Du ska inte tro att det bara är du som är något”. Jobb-bytarna får tjäna som goda exempel och förebilder helt enkelt.

Bra intervju med CEOn på ere.net (enkelt förklarat, ett rekryteringforum – spana in det för mer info) på HR Bartender.

Rekryteringsbloggen har kommit igång igen under veckan. Kul! Bra inlägg om kundbemötande i veckan.

Även kompetensbaserad.se har kommit igång igen och jag gillar hur de går ut i sin blogg och bemöter aktuella händelser som den här. Keep it up!

Få gratis vägledning i hur du klarar en jobbintervju? Upstart HR har en guide. Har inte hunnit testa om den en är bra eller inte än så det sker på egen risk.

Fler än HR Sverige råkar ut för troll som vill skada eller bara jävlas med oss, Punk Rock HR har råkat ut för detsamma. Men jag antar att det är ett kvitto på att man gör någonting bra?

The Laws of Gravity Apparently Do Not Apply to Compensation… skriver FoT och kanske ligger det något i det?

Netsurvey har sammanfattat kommentarer från di.se som rör lön. Intressant läsning!

Vi finns på Facebook – nu då? är egna reflektioner om Facebook och hur man de facto kan dra nytta av det.

Johan Lange bloggar om sociala medier & HR

Ska du på konferens? Kanske lite tips inför den är på sin plats?

Till sist, glöm inte bort att kika in våra egna blogginlägg från veckan.

Del 2

Nu har du flera kandidaters e-mail adress, om du lyckats med ditt bolags varumärke och rykte. Du undviker förhoppningsvis fortfarande att titta på bakgrund, erfarenhet eller andra icke reliabla metoder. Du har de kandidater som svarat ja på alla skall kravsfrågor, låt oss nu börja screena ut eller in. I detta skede bör du använda ett webbaserat test som går att skicka ut, som mäter kapacitet. Ej ett test som mäter verbal, numerisk eller annan förmåga, utan bara kapacitet. Bestäm gärna en cut-off score(tänk normalfördelningskurva), en lägsta nivå, då blir det lättare när du blir tveksam på vissa kandidater. Kapacitet kan du med enkelhet mäta med tex ett matristest, med figurer eller liknande. Vi kommer alla ihåg de svåra knep och knåp test vi fått framför oss i olika situationer. Viktigt att betona här är dock att det inte ska vara text eller siffror(verbal/numerisk), då är risken hög att du väljer bort personer som de facto skulle prestera briljant, men kanske inte är så bra på att just analysera siffror eller text. Det finns många kreativa, högpresterande, briljanta dyslektiker därute på arbetsmarknaden, glöm inte det. När du skickar ut testet har ofta testleverantörerna bra mallar med instruktioner till kandidaterna, om du vill vara proaktiv kan du lägga till i texten att om testning kan ske på plats på samma test. Det är också viktigt att kandidaterna förstår att de måste sitta ostört när de gör testet, å andra sidan kommer det nu en generation som kan spela CS, koka kaffe, fylla i ett test och prata i mobil samtidigt:). Det finns ett flertal bra matristester på marknaden, om du behöver ett objektivt råd får du gärna höra av dig.

Välj sedan ut de kandidater som presterar bäst på kapacitets testet, om du har cirka 10 kandidater efter förfarandet är det bra. En bra tumregel om du ska ha en eller två slutkandidater. Det underbara med detta sätt är att du inte adderar din egen bias i processen och du kommer förmodligen bli lite förvånad när du i slutet av denna process tittar på kandidaterna De är inte alltid de som scorar väldigt högt på detta test som har de bästa betygen. Detta är dock ingen tumregel. Nu har du valt ut de som fick bäst resultat på detta korta 10 minuterstest över internet, ta med de kandidaterna vidare i processen. Tacka ödmjukt de andra för deras intresse och tid. Lite HAJK varning på denna kommentar: Nästa gång ska vi prata om intervju:).

Förresten, några tänker säkert: Men säkerhet i mätningen? Vi vill ju träffa kandidaterna? Vi använder ju personlighets test här istället?

Lugn, vi kommer till det. Du vill ha den säkraste och bästa processen, personlighets test korrelerar bara 0,26 med arbetsprestation, medans kapacitetstest korrelerar 0,51( ta summan gånger sig själv så har du procent). Samtidigt vill du också säkra upp så du inte sitter med “svarte petter” i slutet. Träffa dem hinner du, kvalitet före kvantitet, du får fika med kollegor under tiden istället:). Du vill ju anställa de som “vet vad de ska göra när de inte vet vad de ska göra”, därför screenar vi på kapacitet.

Tills nästa gång, sköt om dig och tack för att du läste!

Mina 34 cent.

Fair-play?

Här kommer mitt första inlägg. Det är en reflektion kring att vara jobbsökande. En närmare presentation av mig finns här

 —

Verkligheten.

Den slår mot en som hårt piskade vågor mot en stenbrygga.

För två månader sen var tre år av studier slut. På sluttampen skrev jag en C-uppsats med allt vad det innebar, en utläggning av samlad kunskap och en kulmeln av tre års hårt studiearbete. Men det som väntade efter examenshögtiderna var långt ifrån någon upptining.

 I ett videoklipp på youtube (Länk) gör en av medförfattarna här på HR-sveriges blogg, Johannes Sundlo, en smärtsam poäng till oss nyexaminerade akademiker. Bara i Västra Götaland utbildas 200 personalvetare per år för att fylla ett behov på 10 jobb. Lägg till de som examineras tidigare år så ökar den siffran vidare. Konkurrensen är med andra ord mycket hård.

Att vara nyexaminerad och söka jobb är att ompröva sig själv och sina prioriteringar på daglig basis. Hur mycket kan jag offra för ett jobb? Hur mycket måste jag prioritera bort för att få in en fot på arbetsmarknaden? Hur ska jag framställa mig själv för arbetsmarknaden ska tycka att jag är intressant? Jag är, om ni inte förstått det, extremt hungrig på att jobba. Den mest uppenbara vägen att gå när ens professionella nätverksnoder kan räknas på fingrarna, är att söka jobb på den synliga arbetsmarknaden. AMS, Bemanningsföretag och you name it.

Hur ser arbetsgivarna på situationen då? De organisationer som annonserar ut jobb som är aktuella för en nyexaminerad ung personalvetare som jag, har hundratals sökande.

 Stort urval? Ja.

 Är det lätt att hitta rätt medarbetare? Nja. Hur ska det sållas för att hitta en ideal rekryt?

Hur ser idealrekrytering ut? I min värld är idealrekryteringen en process där arb. givare och arb. tagare gradvis öppnar sig för varandra och delar med sig av information som gör att en värdeskapande affär kan komma till skott. Utelämnas information från den ena eller andra parten kommer beslut tas på för lite information av någon part. Det bäddar för dåliga beslut. Ingen blir lycklig av dåliga beslut, allra minst ekonomiavdelningen.

Häri anser jag att många nyexaminerade arbetsökande, på grund av den rådande situationen med konkurrens och allt vad det innebär, inte delar med sig av den information de besitter om sig själva. Jag själv vet mycket väl att det ligger nära till hands att formulera personligt brev, CV etc. med halvsanningar för att om möjligt få vara med om att komma steget längre i rekryteringen. Men flera gånger har jag i sista stund ångrat mig. Ska jag verkligen lägga energi, engagemang och tanke på en dålig affär?

Jag inser att mina funderingar antagligen leder till att jag inte blir utvald så ofta som jag skulle vilja i rekryteringssammanhang. Jag antar också att mitt förhållningssätt är naivt. Men jag vet också att när arbetsintervjun väl kommer, då kan stå för det jag skrivit, sitta med rak rygg och presentera mig själv, och veta att jag, när jag äntligen får jobb, gör en bra affär.