Har du precis som jag tänkt på att vi ofta agerar olika beroende på vilken situation och sinnesstämning vi befinner oss i? Det pratas ofta om att man som ledare ska anpassa sitt ledarskap efter den aktuella situationen, men ärligt talat är det inte så att den aktuella situationen påverkar hur vi som ledare (re)agerar i än större omfattning? och då inte alltid på ett positivt sätt.

Själv möter jag dagligen flera olika situationer där jag agerar mer eller mindre som ledare, på jobbet som VD, som mentor, i kompisgänget eller i familjesituationer. Det som slår mig när jag reflekterar över det är hur mycket det kan skilja i mitt agerande från en situation till en annan även om sakfrågan egentligen är densamma.

En god vän ringer och vill till exempel diskutera hur han/hon ska hantera en situation på jobbet med en underställd kollega, när jag själv ställs inför en liknande situation så är alla  mina goda råd och tips som bortblåsta?!

Eller som när min syster vill diskutera sin nya affärsidé och jag genast går in och snabbt berättar alla ”sanningar” istället för coacha och driva dialogen/processen framåt som jag gjort så många gånger tidigare i min roll som business-coach.

Så hur kommer det egentligen sig att man agerar så mycket smartare när man så att säga står vid sidan om?

Jag tror att mycket av svaret ligger i tanken om/på den egna prestationen och den känslomässig kopplingen. Att när du själv ställs inför situation (känslomässig koppling) så ställer du omedvetet höga krav på dig själv att sitta inne med alla svaren och snabbt leverera den rätta lösningen istället för att först betrakta situationen utifrån. Kanske inte alltid det bästa sättet att tänka och agera på, oavsett så är det något som ofta leder till kortslutning?!

Är det i så fall att genom att bli medveten om sina egna känslor och minska kraven på sig själv som man börjar agera istället för att reagera?

Carl Josefsson

http://www.linkedin.com/in/carljosefsson