I denna del i artikelserien ”Innovation ska vi ha – men hur?” går vi igenom slutsatser från de senaste 30 årens forskning vad gäller ledares inblandning i innovation i organisationer. Första delen hittar du här.
Något utöver motivation krävs
En ”sanning” inom ledarskapslitteraturen verkar vara att det alltid är bättre att ha motiverade medarbetare än icke-motiverade. Visst, så må vara. Motivation har ett starkt samband med många hälsosamma effekter i en organisation. Men om vi pratar innovation visar det sig att det krävs någonting mer än bara motivation för att skapa innovativa resultat.
Ge utrymme för initiativ
Detta ”någonting mer” är initiativförmåga – förmågan att vara proaktiv, tänka ut problem innan de uppkommer, generera bra kreativa idéer, och kanske viktigast visa handlingsvilja att genomföra dem. Detta visade sig i en svensk studie från 2011 över fem innovativa organisationer, som ingår i min licentiatavhandling. Förmodligen passar initiativförmåga – speciellt förmågan att vara proaktiv och lösa problem – väldigt bra in i den nyckfulla icke-linjära process som utmärker innovation.
Förvänta kreativitet
I teaterpjäsen Pygmalion av George Bernard Shaw satsade Henry Higgins, doktor i fonetik, sin heder på att han kunde få Eliza Doolittle, blomsterflickan från Londons East End, att tala perfekt aristokratisk engelska. ”Pygmalion-effekten” spelar på den självuppfyllande profetian och innebär att förväntningar kan höja sannolikheten för att ett visst beteende uppstår. Detta fungerar även för organisationer som vill öka sin kreativitet – det visar sig att ledare som förväntar sig kreativa lösningar också får sådana i större utsträckning!
Öka genomlysningen för problem
Innovativt arbete är kantat av problem. Tyvärr lever vi i en konsensuskultur i Sverige, och problem kan ofta vara svåra att behandla. Konsensus och samförstånd leder emellertid inte alltid till fler idéer eller bättre kvalitet på idéerna (kom ihåg att kreativa idéer är idéer som är originella, av god kvalitet och användbara). Detta var vad John F Kennedy lärde sig i hans kolossala misslyckande med landstigningen av Kuba, 1961. Istället bör ledaren som vill stimulera problemlösning tillåta en viss debatt och genomlysning för problemet och olika slags lösningar. Det finns olika tekniker för detta. Till exempel kan man utse en djävulens advokat som har som uppgift att ifrågasätta de lösningsförslag och idéer som kommer upp. Detta ökar kvaliteten på idéerna.
Backa upp
Det är emellertid omöjligt – eller i alla fall bra svårt – för medarbetare göra verklighet av sina idéer utan uppbackning från den omgivande organisationen. Ledare måste skapa utrymme för personer som tar initiativ, genom att agera stödjande, undanröja hinder, och minimera rutinmässigt administrativt arbete. Ledare har också en central roll i att förhandla fram resurser, och förhandla bort problem och spärrar.
Faktorer som underlättar eller sabbar för ledare
Ledare verkar inte i ett vakuum. Det finns faktorer som kan underlätta, samt sabba, när det kommer till att stimulera innovationsförmågan hos sina medarbetare. Till exempel är det över huvud taget svårt att göra detta i organisationer som gärna säger att de vill ha innovation, men som sedan håller på pengarna när det kommer till kritan att nya projekt skall startas. I del tre går vi igenom dessa faktorer och tittar på vad organisationer måste göra för att stimulera innovation.
Leif Denti (fil. lic) är doktorand i psykologi vid Göteborgs Universitet. Hans forskningsområde rör hur ledare kan stimulera kreativitet och innovation i organisationer (projektnamn: Chefskap för Sverige). Leif Denti är också involverad i ett forskningsprojekt vid Handelshögskolan, Göteborgs Universitet, som rör organisatoriska faktorer bakom problemlösningsförmåga i innovationsprojekt. Leif är en uppskattad föreläsare inom kreativitet och innovation.
